Planrisk : En svårbedömd men avgörande parameter vid värdering av råmark

Sammanfattning: Fastighetsutveckling är en verksamhet som kännetecknas av en hög grad av komplexitet och osäkerhet. Detaljplaneprocessen är en långdragen process som ofta löper över flera år, och involverar ett stort antal sakägare och många motstridiga intressen. Det råder en stor risk att detaljplanen inte färdigställs eller att processen fördröjs på grund av olika överklaganden eller problem vad gäller trafiklösningar, landskapsbild, buller och riksintressen såsom skyddade arter och fornlämningar. (Costello, G. et. al. 2010). Det är även mycket vanligt att den slutgiltiga detaljplanens innehåll nedrevideras, och därmed skiljer sig jämfört med det ursprungliga förslaget. Ovan nämnda riskfaktorer går under samlingsnamnet planrisk, och anses vara den största risken enligt byggherrar, och hur den bedöms inför ett förvärv kan vara avgörande för projektets lönsamhet (Segerlund, D 2015). Dagens värderingsmetodik för råmark, det vill säga mark som inte är detaljplanelagd, sker vanligtvis genom ortsprismetoden där jämförelser görs med tidigare utförda transaktioner på jämförbar mark. Eftersom antalet transaktioner av råmark är mycket lågt i Sverige och att information om prispåverkande bakomliggande villkor ofta saknas så använder man en indirekt ortsprismetod, så kallad råmarkskalkyl, som komplement. Råmarkskalkylen räknar ut råmarkens värde utifrån värdet av projektet vid färdigställande minskat med beräknadekostnader, tidsfaktor samt uppskattad planrisk (ibid). Detta examensarbete har syftat till att utreda vilka faktorer styr planrisken och hur värderare går till väga för att uppskatta denna parameter. Tidigare rapporter inom ämnet belyser problematiken kring transparens och tydlighet i de antaganden som använts i värdeutlåtanden vid värdering av råmark. Således syftar även detta arbete till att utreda de faktorer som ligger till grund för den bristande transparensen som råder. Författarna har använt sig av triangulering som forskningsmetod för att mynna ut i det resultat som redovisas i slutet av arbetet. Sammanfattningsvis har 10 intervjuer genomförts med olika branschaktörer som alla är insatta i ämnet kring planrisk och råmarksutveckling. För att få en god förståelse över ämnet och ett perspektiv från både offentlig och privat sektor har även en kortare enkätstudie skickats till samtliga av landets kommuner. Slutligen har även en fallstudie genomförts där författarna undersökt och jämfört fyra olika värderingsutlåtanden för råmark.  Slutsatserna som kan dras från detta arbete är att värderingen av råmark är ett komplext värderingsförfarande, som kräver erfarenhet från värderingsmän. Det går dock att notera brister i hur antaganden redovisas i dessa värderingsutlåtanden. Författarna anser också att annars vanliga tillvägagångssätt för att hantera osäkerheter vid värdering saknas i denna typ av värderingar, exempelvis känslighetsanalyser och scenarioanalyser. Ett återkommande tema under intervjustudien är att marknaden saknar den betalningsvilja som krävs för ytterligare utredningsunderlag. Författarna menar dock att det finns kostnadseffektiva lösningar som skulle både stärka och öka validiteten och realibiliteten i den slutliga bedömningen, vilketockså redovisas i resultatdelen. I hopp om att bidra till en ökad transparens inom branschen, har en matris skapats som författarna tror kan fungera som en vägledning för rådgivare, kund och marknad.