Placemaking - en process som främja social hållbarhet i stadsplanering? : en undersökning i teori och exempel från skandinavisk praktik

Detta är en Master-uppsats från SLU/Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: En hållbar utveckling är högt på agendan i dagens stadsplanering. I takt med den starka urbanisering som sker blir staden en allt viktigare arena för att hantera den sociala pelaren av en hållbar utveckling. Att människor är delaktiga och involverade i utvecklingen av sin omgivning är viktigt för social hållbarhet i stadsplanering. I ett sätt att involvera invånare i planeringen som sker av deras närmiljö har placemaking utvecklats som en filosofi och process för att skapa attraktiva platser som människor bryr sig om. Filosofin och processen bygger på delaktighet och involvering genom hela planeringsprocessen och anses därför lämplig för att hantera frågor som rör social hållbarhet. Placemaking har dock stött på kritik för att exempelvis bidra till gentrifiering när områden upprustas för att bli attraktiva. Syftet med arbetet är att utreda hur det egentligen ligger till. Har placemaking potential att användas för att skapa attraktiva platser och samtidigt främja en socialt hållbar utveckling? I en inledande litteraturstudie beskrivs begreppen placemaking samt social hållbarhet. Denna del följs av en översikt med kritik riktad mot placemaking. Genom intervjuer med involverade personer i de tre skandinaviska projekten With a heart for Arendal i Norge, Sønderparken i Danmark samt kortsiktiga experiment i Haninge kommun, undersöks placemaking i praktiken . Detta bidrar till en diskussion kring skillnader och likheter i filosofin och hur processen egentligen går till i praktiken gällande placemakings potential att användas i syfte att främja en socialt hållbar stadsutveckling. Arbetet kommer fram till att placemaking som filosofi har stor potential att hantera frågor som rör en socialt hållbar utveckling. Arbetet kommer också fram till att det finns kritiska punkter när filosofin implementeras i praktiken och att detta påverkar placemakings faktiska potential att främja en socialt hållbar utveckling. Att placemaking är ett otydligt begrepp med varierad definition och användning anses vara en avgörande faktor. I en skandinavisk kontext är problematiken densamma men de redan demokratiska planeringssystemen i Skandinavien anses utgöra en god grund för att den grad av medborgarmedverkan som placemaking förespråkar ska kunna utvecklas och fungera i syfte att främja en socialt hållbar stadsutveckling. Arbetet bidrar med en diskussion kring placemakings potential att användas för att främja en socialt hållbar stadsutveckling samt specifikt en fördjupning angående frågeställningen i skandinavisk kontext.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)