Är granskningen av 90-kontoinnehavare tillräcklig : Kritisk granskning av SFI:s rutiner

Sammanfattning: I form av en utvärdering har Stiftelsen för Insamlingskontroll (nedan kallat SFI) granskats med avseende på hur deras kontroll av 90-kontoinnehavare ser ut. Syftet med utvärderingen är att skapa en bild av granskningen i dagsläget samt att kartlägga var eventuella brister finns. Informationen som ligger till grund för undersökningen har hämtats direkt från SFI men kompletterande data har även inhämtats från organisationer som innehar ett 90-konto. Till följd av att brister upptäckts har jag försökt kartlägga hur kontrollen kan göras mer tillförlitlig. Huvudsakligen bottnar bristerna i otydlighet från SFI:s sida samt för lågt ställda krav på kontoinnehavarna. Viktigast idag för kontrollen är kostnaderna i verksamheterna. SFI gör skillnad på skäliga och oskäliga kostnader. De förstnämnda är kostnader som är nödvändiga för att organisationen ska kunna utöva verksamhet i enlighet med sitt syfte. Dessa kostnadsgrupper har otydliga avgränsningar och kan redovisas fel. I ett försök att vara tydligare har anvisningar och förklaringar till anvisningarna gjorts tillgängliga men även dessa är svårtolkade. En organisation har sju månader på sig att skicka in sin redovisning till SFI. Om ingen redovisning har kommit in då kan SFI antingen kräva förseningsavgift eller spärra kontot. Denna tidsfrist är väl tilltagen och ger onödigt stora marginaler för oseriösa 90-konto¬innehavare. En annan brist är SFI:s stora förtroende för kontoinnehavarnas egna revisorer. En opartisk granskning bör inte vara beroende av en revisor som anställts av den part som granskas. Det jag rekommenderar SFI att göra är att bli tydligare och har strängare rutiner för hur ett 90-konto ska skötas.