Olika former av handledning

Sammanfattning: Vi vill genom denna studie belysa några specialpedagogers handledning. Vi har träffat respondenterna och detta är deras skildring av sin handledning. Utifrån vad de säger har vi försiktigt tolkat det de sagt för att få en bild av den handledning de bedriver. Vårt huvudsyfte var att beskriva och kartlägga vilken handledning specialpedagoger genomför i förskola och skola. De frågeställningar vi fokuserat på är vilka typer av handledning använder specialpedagogerna. Vilka modeller och metoder de förlitar sig på. Vilka tankar de har kring sin handledning, vilken roll och kompetens anser de krävs. Vi har även försökt belysa handledning ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom att kartlägga om handledning bedrivs utifrån de mål, som finns i kursplanen för specialpedagoger, mot hur det fungerar i verkligheten där de intervjuade arbetar.Resultaten av denna studie visar att ett fåtal av specialpedagogerna ger enbart individuell handledning. De flesta utövade istället både individuell och grupphandledning. Detta stämde inte med vår förförståelse, vi förväntade oss att den individuella handledningen klart skulle dominera. Den vanligaste typen av handledning var konsultativ grupphandledning kring elever i behov av stöd. Att den konsulterande handledningen var väntat och att det ändå förekom reflekterande handledning för en tredjedel av respondenterna var väldigt glädjande. Här kan vi ha fått fram en för positiv bild om vi jämför med Malmgrens (2004) undersökning där uppgav respondenterna att de inte bedrev någon reflekterande handledningen. Vi kan av vår undersökning utläsa att de metoder som specialpedagoger använder i reflekterande handledning bottnar i en psykodynamisk systemteori, där handledaren ställer sådana frågor som ska få de handledda att öka medvetenheten av sitt handlande. Kort sagt att göra det omedvetna medvetet. Den modell som framstår tydligt i vårt resultat är att de specialpedagoger som handleder är influerade både av Tveitens (2003) handledningmodell som grundar sig på gestaltterapi och Gjems (1997) handledningsmodell som grundar sig på systemteorin.En gemensam faktor som studien visar är hur viktig utbildning och fortbildning är för en handledare. Alla respondenter nämner vikten av handledarutbildning och erfarenhet som grunden för handledning. Det framkom även att intresse, lyhördhet och egen handledning är viktiga faktorer att belysa.I vårt resultat lyfter vi fram ett hinder för handledning. Om pedagogen inte förstår varför man ska ha handledning blir detta ett hinder för handledningen. Även ledningens inställning till handledning kan vara ett hinder för specialpedagogers handledning. Men utnyttjas handledningen för reflekterande grupphandledning så ger det stora vinster för den pedagogens egen kompetens och insikt om sitt eget handlande. Det gäller även för den som handleder. Av svaren i denna studie förstår vi att det kan finnas en problematik när det gäller att ta till vara specialpedagogens kompetenser och kunskap. Detta gäller även när det handlar om handledning och att vara stöd och samtalspartner med ledning - organisation. Det var endast en av specialpedagogerna i vår studie som arbetade med ledningen kring dessa frågor, men anser att ledningens inställning till handledning är av stor vikt. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att om vi får mer kunskap kring handledning och får utöva den inom ramen för utbildningen. Då kan specialpedagogerna bli mer rustade för sina uppdrag. Erfarenheten kommer ju med att få arbeta med handledning. Det krävs då att förskolechefer och rektorer anser att det är viktigt och visar tilltro till specialpedagogens kompetens som handledare.