Utvärdering kring brandsäkerhet : Evaluation on fire security

Sammanfattning: Ända sen lagstiftarna i 1944, 1962 och 1974 års brandlagsstiftning samt 1986 års räddningstjänstlag har det funnits en strävan att öka kommunernas ansvar för brandsläckning, räddningstjänst och förebyggande brandskydd. I Lagen om skydd mot olyckor (2003:778) ska de olika aktörernas ansvar gällande brandsäkerhet tydliggöras, vilket kan ses som en naturlig utveckling av samhällets strävan mot en bättre brandsäkerhet. För att tillgodose kraven som Lagen om skydd mot olyckor ställer på ägare och nyttjanderättshavare så bör ett s.k. Systematiskt Brandskyddsarbete (SBA) bedrivas under hela byggnadens/anläggningens tid för användning och skall omfatta såväl verksamhet som organisation. Landstinget är en aktör som berörs av Lagen om skydd mot olyckor eftersom en brand i ett sjukhus eller vårdinrättning kan, av lätt förståeliga skäl, få katastrofala följder. Landstinget i Värmland har de senaste åren genomfört en koncernövergripande översyn av sitt totala säkerhetsarbete. Landstinget i Värmland har en handlingsplan för att förebygga brand. Både utbildning och övning är viktiga delar i brandskyddet och all personal skall vara delaktiga. Eftersom både utbildning och övning är viktiga delar i brandskyddet vid sjukhus så är det värdefullt med någon form av uppföljning/utvärdering. Uppföljningen bör vara relaterad till målen för utbildningen. Under och efter lärprocessen går det att fastställa i vilken grad utbildningsmålen har uppnåtts, dvs. har den studerande lärt sig det som avsågs? Syftet med uppsatsen är att utvärdera hur väl personalen på två avdelningar vid Centralsjukhuset i Karlstad anser sig ha tillräckliga kunskaper angående brandsäkerhet. Uppsatsen har genomförts som en pilotstudie på uppdrag av säkerhetsansvarig vid Landstinget i Värmland. Första delen av utvärderingen är allmän och tar upp frågor som berör individens upplevda kompetens samt individens syn på organisationen vid brand. Nästa del i utvärderingen består av frågor kring landstingets mål med brandutbildning och omfattar de olika moment som utbildningsplanen tar upp. Den sista delen i undersökningen handlar om frågor som endast besvaras av personal som genomgått samverkansövning med Räddningstjänsten. Svarsalternativen är utformade för att ge respondenterna en möjlighet att uttrycka ett kvalitativt ställningstagande till frågorna i utvärderingen. Positiva slutsatser är att stora delar av respondenterna anser sig ha tillräckliga kunskaper i brandsäkerhet. Respondenterna anser sig även ha tillräckliga kunskaper utifrån Landstinget i Värmlands mål med brandutbildningen för personal. De respondenter som genomgått samverkansövning med Räddningstjänsten verkar överlag anse sin egen och avdelningens kompetens tillräcklig för att fungera i samarbete med Räddningstjänsten. Respondenterna anser att både brandutbildning och brandövning har ökat deras handlingsförmåga vid brand i positiv utsträckning. En negativ slutsats är att det finns en tendens att respondenterna förlitar sig mer på avdelningen än sin egen förmåga att fungera i samarbete med Räddningstjänsten. Slutligen ett förslag på fortsatt arbete inom området brandsäkerhet. Genom att använda sig av en följdfråga till varje enkätfråga kan man identifiera både styrkor och svagheter, vilket kan användas för att öka personalens upplevelse av en tryggare arbetsmiljö utifrån brandsäkerhetsperspektiv.