Hot mot statens säkerhet – en komparativ undersökning av administrativa utvisningsförfaranden i Sverige och Danmark

Sammanfattning: Den här kandidatuppsatsen är en komparativ undersökning av Sveriges och Danmarks utvisningsförfaranden rörande utländska medborgare som anses utgöra ett kvalificerat hot mot statens säkerhet. Ländernas utvisningsförfaranden präglas av sekretess och de rättssäkerhetsgarantier som karaktäriserar ett straffrättsligt förfarande är inte tillämpliga. Uppsatsens syfte är att undersöka de båda utvisningsförfarandenas likheter och skillnader i relation till instansordning, utredningsansvar och den enskildes rätt till partsinsyn. Uppsatsen gör även en kortfattad undersökning av Europakonventionens krav på effektiva rättsmedel vid utvisningsärenden som rör statens säkerhet. Sverige och Danmark har två olika strategier för att kompensera för den inskränkta partsinsynen. I Sverige får den enskilde och dess juridiska biträde en sammanfattning av de skäl som ligger till grund för ett eventuellt utvisningsbeslut. I Danmark tillgodoses partsinsynen genom att en specialadvokat får ta del av sekretessbelagt material som den enskilde inte har tillgång till. Vid ett överklagande i Danmark hanteras ärendet enligt ett särskilt domstolsförfarande inspirerat av Storbritannien. I Sverige förekommer ingen domstolsprövning av utvisningsfrågan efter Migrationsverkets beslut i första instans. Istället är det regeringen som fattar beslut i utvisningsfrågan som andra instans efter ett bindande yttrande av Migrationsöverdomstolen rörande eventuella verkställighetshinder. Uppsatsen konstaterar att konstruktionen av Danmarks utvisningsförfarande möjliggör att den enskilde kan få tillgång till mer partsinsyn.