Effekter av fri digivning hos svenska mjölkraskalvar : avseende ansättning av kroppsfett och juvertillväxt under första levnadsmånaden

Sammanfattning: I den här studien undersöktes kalvar som tilläts dia fritt från sina mammor, avseende hullutveckling och tillväxt av juverparenkym under den första månaden i livet. Detta eftersom det finns en oro att kalvar som får dia fritt blir överviktiga. Försökskalvarna hölls inne i mjölkstallet tillsammans med sina mammor och med de andra försökskalvarna och deras mammor. Försökskalvarna jämfördes med en kontrollgrupp, som bestod av kalvar som separerats från sina mammor vid födseln och placerats i grupper om maximalt 5 kalvar per box. Kontrollkalvarna utfodrades med 9 liter mjölk per dag uppdelat på tre mål. Totalt inkluderades 34 kalvar i studien, varav 17 kalvar i försöksgruppen och 17 i kontrollgruppen. Samtliga kalvar hullundersöktes en gång i veckan under deras första levnadsmånad genom att mäta ryggfettstjockleken på vänster rumphalva med hjälp av ett ultraljud för att bestämma mängden subkutant fett. För 8 kvigkalvar ur försöksgruppen och 8 kvigkalvar i kontrollgruppen undersöktes även tillväxten av juverparenkymet en gång i veckan fram till en månads ålder. Mellan vecka 1 och vecka 4 ökade försökskalvarnas ryggfettstjocklek i genomsnitt från 2,7 ± 0,46 mm till 3,12 ± 0,42 mm och för kontrollkalvarna från 2,65 ± 0,27 mm till 3,15 ± 0,41 mm. Vid analys av förändringen mellan vecka 1 och vecka 4 kunde ingen statistiskt signifikant skillnad påvisas mellan grupperna. När det gäller analysen av juverparenkymet noterades en stor variation i storlek mellan mätningarna. Linjär regression av data på juverfjärdedelarna, vilka sedan sammanställdes på juvernivå för att få ett viktat medelvärde, visade inte någon statistiskt säkerställd skillnad i juvertillväxt mellan försöks- och kontrollgrupp. Skillnaden i ryggfettstjocklek mellan första och sista mätningen var relativt liten med ett genomsnitt på bara ca 0,5 mm för båda grupperna och den oro som ibland uttrycks för att kalvar som får dia fritt blir överviktiga, är inget som resultaten i den här studien tyder på. Detta bör dock utforskas vidare och framförallt följa kalvar under en längre tidsperiod för att fastställa om ad libitum digivning kan leda till övervikt senare under uppväxten. Variationen som sågs vid analys av juverparenkymets storlek talar för att mätmetoden kräver en tränad operatör, men med de åtgärder som vidtogs vid analysen av data är det dock osannolikt att mätosäkerheten påverkat i sådan grad att en signifikant skillnad mellan grupperna missats.