Kartläggning av barkdeponier i norra Sverige och undersökning av potentiella användningsområden för bark

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Forest Ecology and Management

Sammanfattning: Inom skogsbranschen sågs barken länge som en oanvändbar biprodukt och lades därför på deponi. I dagens miljömedvetna samhälle har vikten av att använda alla tillgängliga resurser ökat och därmed har barken blivit intressant. Det finns tidigare ingen kartläggning över vart barken finns eller vilka kvantiteter det rör sig om. Syftet med denna studie var att kartlägga den tillgängliga mängden bark från deponier i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland samt undersöka möjligheter att utnyttja denna resurs. Som kompletterande frågeställningar ville vi ta reda på vilket kvalité barken håller samt vilka hinder som finns för eventuell brytning. Enkäter skickades ut till 30 utvalda företag som kunde tänkas inneha barkdeponier. Först mailades enkäterna ut, sedan ringde vi till företagen för komma i kontakt med rätt personer. Resultatet visade fyra deponier innehållande 900 000, 10 000, 2000 m3bulk (och en med okänd mängd), totalt innehållande 912 000 m3bulk tillsammans. Generellt sett har företagen relativt dålig koll på sina äldre barklagringar, deponier upprättade innan 2001. Idag anses barken vara en lönsam resurs som samtliga företag tar till vara på, genom att använda det som biobränsle eller sälja det. Svaren visade på en ovilja att bryta gamla barkdeponier då det inte anses lönsamt. Det funna antalet deponier anses lågt med tanke på den utbredda skogsindustrins produktionshistoria. Anledningen till detta tros bero på otillräcklig kunskap ute på företagen. Fortsatta studier bör utföras där man tar hänsyn till nedlagda företag med potentiella deponier. Detta på grund av att vår metod inte nådde dessa. Det finns flertal hinder för brytning av äldre deponier; tekniskt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbart.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)