Att bli den man kan vara, trots talrädsla? : En intervjustudie om en gymnasieskolas stöd för talrädda elever

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att belysa en gymnasieskolas stöd i ämnet svenska för talrädda elever, och detta gjordes genom intervjuer med fyra stycken lärare på gymnasienivå. Intresset grundade sig först och främst i det faktum att social fobi är ett vanligt problem bland ungdomar i Sverige och att det är i ungdomen som fobi för sociala sammanhang utvecklas. En del av social fobi är talrädsla, och gentemot vad läroplanen i svenska för gymnasieskolan säger om det muntliga språkets betydelse för människan och dennes utveckling, problematiserades den talrädda elevens förutsättningar för lärande och utveckling. Perspektiven som studien har utgått ifrån handlar inte om problematiken kring social fobi, utan om det demokratiska perspektivet och det faktum att gymnasieskolan vilar på en demokratisk grund, där alla elever bör få möjlighet att utveckla sin talförmåga och förmågan att våga göra sin röst hörd. Det sociokulturella perspektivet ligger också till grund för studien, där det muntliga språket, kommunikation, spelar en betydande roll för människans lärande och kunskapsutveckling, och i förståelse för sig själv och sin omvärld. Utöver dessa perspektiv berörs även ett filosofiskt synsätt, härlett från Aristoteles och tanken om att varje människa strävar efter att leva upp till sin fulla potential, självförverkligande. Vad studien kommer fram till är att det i ämnet svenska i gymnasieskolan inte finns något speciellt stöd för den talrädda eleven, och det finns inga pedagogiska riktlinjer för lärarna att förhålla sig till. Lärarna arbetar utefter egen förmåga med talrädda elever och de tycker överlag att det fungerar, att talrädda elever inte utgör ett så stort problem. Detta resultat diskuteras i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna samt det filosofiska synsättet, vilket genererar i antagandet om att talrädda elever faktiskt ändå utgör ett problem, ett problem för sin demokratiska rätt, för sin kunskapsutveckling och för sitt självförverkligande.