Den fysiska aktivitetens påverkan på hundägarens uppfattning om hull, kroppsform och aktivitetsnivå : en interventionsstudie med hund och hundägare

Sammanfattning: Övervikt och fetma är vanligt hos både hundar och människor i vår del av världen. Dessa problem ökar risken för att drabbas av sjukdomar och försämrad livskvalitet för såväl hund som människa. För båda gäller att en normaliserad kroppsvikt och/eller hull leder till en förbättrad hälsa och livskvalitet. Många hundägare är omedvetna om sina hundars överviktsproblematik. I flera studier har det setts att hundägare ofta underestimerar sina hundars hull. Detta är problematiskt eftersom ett problem som hundägaren inte ser inte heller har lika stor chans att upptäckas av djurhälsopersonal. Det finns heller inte lika stora incitament för en hundägare att minska hundens fodertillgång eller öka dess motion om inte hundägaren ser problemet. Detsamma gäller hos människor. Människor är generellt inte så duktiga på att uppskatta sin kroppsvikt eller kroppsform. Om en inte upplever att en är överviktig finns förstås inget motiv att göra de livsstilsförändringar som krävs för att förbättra sin hälsa och livskvalitet. Vid viktnedgång är träning en faktor och kosthållning en annan. Ofta kan båda behöva förändras för största effekt vid viktminskning, men i den här studien fokuserar vi endast på de förändringar som sker i kroppen när deltagarna utfört ett 8 veckor långt träningsprogram. Hundägare och hundar undersöktes innan och efter träningsprogrammet för att bedöma kroppsliga förändringar. Utöver detta besvarade deltagarna enkäter där vi med hjälp av frågorna bland annat bedömde förmågan att estimera sin egen kroppsvikt och kroppsform samt sin hunds BCS. Syftet med studien var att ta reda på hur fysisk aktivitet förändrar synen på den egna kroppen och sin hunds kropp samt förmågan att estimera sin egen och sin hunds aktivitetsnivå. I vår studie fann vi att hundarnas ”body condition score” (BCS) och människornas ”body mass index” (BMI) och kroppsvikt minskade signifikant efter träningsprogrammet. Vi fann också att den estimerade aktivitetsnivån ökade signifikant efter träningsprogrammet jämfört med före. Det fanns inga signifikanta skillnader i förmåga att estimera kroppsvikt, BMI eller hundens BCS efter träningsprogrammet jämför med före eller mellan grupperna baserat på målsättningsnivå. Däremot sågs att hundägarna i större utsträckning överestimerade sina hundars BCS efter träningsprogrammet. Detta skulle kunna bero på att hundarnas BCS hade minskat och hundägarna inte hade uppfattat denna skillnad. I studien fanns det även tecken på att ägare som överestimerade hundens hull generellt sett hade smalare hundar. Detta tyder på att hundägarens uppfattning om hullet spelar roll och att om hundägarna blir mer medvetna om korrekt hullbedömning bör prevalensen av övervikt hos hundar i Sverige minska. Slutligen visar studien att fysisk aktivitet är förenligt med viktminskning och/eller minskning i hull. Skillnader mellan grupper och över tid i förmåga att estimera BCS, kroppsform och kroppsvikt hade sannolikt blivit tydligare med en större studiepopulation.