Vägen till emancipation : Svensk riksdagsdebatt under 1850-talet om judarnas medborgerliga rättigheter

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen var att undersöka en del av den väg som ledde fram till judarnas emancipation i Sverige. Emancipationslagen trädde i kraft år 1870, och min undersökning är placerad i en riksdagsdebatt år 1851 där de diskuterar just judarnas utvidgade rättigheter. Uppsatsen ger en bild av ett Sverige där liberalismens idéer stöts och blöts med det gamla samhällets fasta principer och där judefrågan inte bara handlar om religion, utan också om ekonomi, sociala förhållanden och de utbredda fördomarna hos folket. Min hypotes var att den framväxande liberalismens idéer om frihet och jämlikhet i riksdagsprotokollen skulle krocka med den djupt rotade antisemitismen som flera forskare visat på fanns i Sverige vid den här tiden. Genom att gå igenom två motioner där det yrkas på judarnas utvidgade rättigheter, utskottsbetänkandet samt därpå följande debatt i riksdagen lyckades jag skapa mig en bild av det politiska klimatet i Sverige kopplat till frågan om judarnas plats i det svenska samhället. Stämde då min hypotes? Till viss del, men jag insåg att ideologier, tankestrukturer och skiften däremellan var mer komplicerat än ett enkelt ja eller nej. I efterhand vill vi historiker, genom våra små titthål in i det förflutna, gärna se tydliga motsättningar och skiften, men så är oftast inte verkligheten. Visst krockade den framväxande liberalismen och det gamla samhället – ständigt. Men antisemitismen, som jag såg som en del av det gamla samhället, verkade inte alltid höra hemma på den ena eller den andra sidan. Ibland var liberalerna en tydlig kontrast till de traditionella föreställningarna om juden som fanns. När vissa dömde ut dem som schackrare och ockrare, då menade de istället att judarna var företagsamma och skickliga på det de gjorde. Men i andra fall blir det tydligt att de liberala tankegångarna inte alls är intresserade av judarnas människovärde eller rätt till frihet, de hänvisar endast till att judarna varit gagneliga för den svenska ekonomin och att det bör fortsätta att vara så. Med hjälp av den tidigare forskningen kunde alltså konstateras att den långa historia av förföljelser som följt judarna och begränsat dem till vissa yrken också påverkat dess identitet och plats i det nya samhället. Statens krav på judarna, ett så kallat socialt kontrakt, blev en del av hur judarna i Sverige levde. Om de höll sig inom ramen för vad staten förväntade sig av den judiska befolkningen, så var de också värda utökat medborgarskap. Här blir gränsen svår att dra, var emancipationen till för att ge judarna större frihet, eller var tanken att den enbart skulle gynna den svenska ekonomin?