Arbetsgivarens principalansvar

Sammanfattning: Syftet med skadeståndet utgår från prevention och reparation. Skadestånd ska förmå människor att agera mer aktsamt, att avstå från ett visst skadligt agerande, i syfte att undvika skador. Detta ska i sin tur leda till ett tryggare och säkrare samhälle. De dispositiva skadeståndsrättsliga reglerna i SkL har historiskt haft starkt samband med straffrätten. SkL trädde i kraft 1972 men innebar ingen större förändring avseende bedömning av skadeståndsskyldighet, den är fortfarande i stort beroende av en culpabedömning som görs med hänsyn till uppsåt och oaktsamhet, orsaksförhållande och adekvans. Grunden i culpabedömningen är en tanke om skuld, härledd ur ett ogillande handlingssätt, där man svarar för eget vållande. Culpa har blivit vägledande för rättslig bedömning av faror och risker i syfte att finna en väl avvägd rättslig handlingsnorm för samhället att förhålla sig till. I svensk rättspraxis används den fria culpabedömningen genom en helhetsbedömning där faktorerna; risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheterna att förekomma skadan och skadevållarens möjlighet att inse risken för skada, vägs mot varandra. Principalansvar är arbetsgivarens ansvar för skador orsakade av arbetstagaren när arbetstagaren agerat i tjänsten. Syftet med principalansvaret är att ge ett effektivt skydd för den utomstående skadelidande parten genom att härleda skadeståndskravet till den part som i praktiken har störst möjlighet att stå kostnaden, nämligen arbetsgivaren. Från att tidigare gälla endast arbetstagare i ledande ställning, eller med särskilt riskfyllda arbetsuppgifter, har principalansvaret utvidgats till att gälla en mycket vidare krets av personer likställda med arbetstagare. Begreppet ”i tjänsten” syftar till krav på funktionellt samband mellan arbetstagarens handlade och arbetstagarens tjänst. För att skadeståndskrav ska kunna komma i fråga måste fel och försummelse vara styrkt. Det kan röra sig om kumulerade fel, där mindre oaktsamma skeenden sammantagna lett till skadevållande. Det finns inga krav på att en särskild anställd orsakat skadan. En grupp som faller under principalens ansvar kan som kollektiv orsaka skada genom fel och försummelse. 9 Principalansvaret är generellt oinskränkt, men det finns situationer där handlingen är så främmande för verksamheten att den anses som abnorm. För att arbetstagaren själv ska stå sina kostnader finns krav på synnerliga skäl. Det läggs vikt vid handlingens karaktär, om den utförts i tjänsten, om arbetsledningen haft möjlighet att leda den anställdes arbete eller om handlingen varit av uppsåtlig eller brottslig karaktär. Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet exkluderar en del grupper som lagstiftaren ville inkludera i syfte att bredda gruppen som faller inom principalansvar. Medhjälpare i olika former har inkluderats, medan självständiga företagare exkluderats. När skadeståndsskyldighet utkrävs finns det möjlighet att jämka summan om det med hänsyn till föreliggande försäkringar är möjligt. Syftet bakom bestämmelsen är att möjligheten till jämkning i sig ska var begränsad, istället ska ersättningskraven stanna på försäkringsbolagen. Regelverket tolkas olika beroende på vem den försäkrade respektive skadeståndsskyldige parten är.