Speciallärare i teori och praktik : En intervjustudie om speciallärares syn på sitt arbete och utbildningsbakgrund

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Uppsala universitet/Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Sammanfattning: Syftet med studien var att bidra till kunskap om specialläraruppdraget och speciallärares arbetsuppgifter. Intentionen var vidare att undersöka uppfattningar hos speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling om hur arbetet överensstämmer med deras utbildning och ämnesdidaktiska specialisering. En kvalitativ metod användes för att undersöka vilka arbetsuppgifter som ingår i speciallärares uppdrag, hur dessa upplevdes i förhållande till speciallärarutbildningen och hur kunskaperna från specialiseringen upplevdes omsättas i praktiken. Semistrukturerade samtalsintervjuer genomfördes med sex speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling, Intervjuerna transkriberades och analyserades genom meningskoncentrering och tematisk innehållsanalys. Studiens teoretiska utgångspunkt utgjordes av professionsteori och resultatet analyserades genom tre professionsteoretiska begrepp; abstrakt kunskap, osäkerhet/risk och autonomi. Resultatet diskuteras dels utifrån professionstypiska kännetecken, och dels utifrån tidigare forskning. Speciallärare uppvisade i sin yrkespraktik till stor del professionstypiska drag, i synnerhet gällande abstrakt kunskap. Speciallärares arbetsuppgifter utgjordes av tre huvudsakliga delar; undervisande och undervisningsrelaterat arbete, utredande och kartläggande arbete samt utvecklande och förebyggande arbete. Tonvikten i arbetet låg på undervisande arbete vilket bekräftas i tidigare forskning. Resultatet tydliggjorde att speciallärarna önskade arbeta mer med insatser inom klassens ram och att flertalet speciallärare påbörjat att utveckla former för samarbete och samundervisning med lärare. Resultatet visade vidare att arbetet till stora delar upplevdes överensstämma med utbildningens innehåll. Speciallärarna beskrev att de saknade kunskaper från speciallärarutbildningen gällande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket angavs vara en elevgrupp som de ofta mötte i yrkespraktiken. Samtliga speciallärare arbetade inom specialiseringsområdet med språk-, skriv- och läsutveckling. Dock arbetade alla respondenter också inom andra ämnesområden, såsom matematik. De arbetade även med uppgifter som ansågs ligga helt utanför ett specialläraruppdrag, exempelvis med psykosociala stödsamtal relaterade till hemsituationen. De fördjupade ämnesdidaktiska kunskaperna från specialiseringsområdet skattades högst för det praktiska arbetet, men speciallärarna uttryckte överlag en god tilltro till den egna specialpedagogiska kompetensen utifrån sin utbildningsbakgrund. Slutsatser utifrån resultaten är att speciallärarrollen kan anses vara väletablerad i vissa avseenden, men att den även kan betraktas som dynamisk och befinna sig inne i en utvecklingsprocess gällande uppdragets innehåll och yrkesrollens professionalisering.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)