Barns platser på kartan : En reflekterande essä om barns egna platser i staden och platser planerade för barn, med utgångspunkt i lekplatsens historia.

Sammanfattning: Barn finns i våra städer, i massor, och har funnits där i alla tider. Men var finns det plats för dem? Hur har de ytor som finns tillgängliga för barn ändrat sig genom historien? Och hur länge har det funnits platser i staden specifikt planerade för barn?Kartan är en representation av verkligheten, den verklighet som den är ritad i. Vad som finns med och varför beror på många saker, vad är syftet med kartan, för vem är kartan ritad och vem ska titta på den? Med detta i åtanke när man tolkar och reflekterar kring historiskt kartmaterial kan man ana hur barns egna platser i staden har ändrat sig genom åren.Gatan har i gamla tiders Sverige varit en viktig plats för lek och barns utveckling, jämförbart med den roll gatan spelar för barn i utvecklingsländer. Men platser speciellt planerade för barn har inte varit en självklarhet i mer än hundra år. På de historiska kartorna syns ofta obebyggda tomter i stadsbilden, och det som är inritat behöverinte heller vara det som finns på platsen, många kartor visade det man planerade att bygga. Dessa områden tjänade sannolikt, i likhet med gatorna, som lekområden för kvarterets barn, vilket kan jämföras med idag när dessa platser kanske inte ens är tillåtna för barn att vistas på.Diskussionen i dagsläget går mot att hela staden ska bli mer barnvänlig, att barn ska kunna leka i hela staden som förr i tiden. Man anser att lekplatserna då inte kommer att behövas. Det största hotet mot dessa tankar är trafiken, och som planerare kommer man att få anstränga sig för att planera för en lekvänlig stad.