Att tämja besittningsbegreppet

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska fakulteten; Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Besittningsbegreppet är och har länge varit ett centralt begrepp inom den svenska sakrätten. Begreppet är avgörande i många fall, men saknar trots detta en reell definition. Inom sakrätten är besittning ett viktigt rättsfaktum som både presumerar äganderätt och skänker förfogandelegitimation. Detta märks framförallt när det handlar om tre typiska sakrättsliga problemsituationer: tvesala, godtrosförvärv och borgenärsskydd. Begreppet kan delas in i en faktiskt och en rättslig del. Den faktiska delen tar fasta på subjektets fysiska närhet till objektet och det maktförhållande denna närhet innebär. Den rättsliga delen handlar om de mer abstrakta och rättsliga relationerna, dels mellan subjektet och objektet, men även mellan olika subjekt. Besittningsbegreppet kan delas in i tre distinktionspar som på olika sätt beskriver hur subjekt kan besitta objekt. Allt detta diskuteras i doktrin och praxis och har så gjorts under en lång tid. Frågorna som ställs är huruvida en sakrättsligt enhetlig definition dels är önskvärd och, om den är det, hur en sådan definition skulle kunna se ut. Slutsatsen drogs att en allmängiltig definition eventuellt kunde leda till att begreppet tappade för mycket flexibilitet, men att försök att ytterligare definiera delar av begreppet kunde vara ändamålsenligt. Sist i uppsatsen finns författarens eget försök till att definiera det distinktionsparet han ansåg bäst återspeglade både den faktiska och den rättsliga delen av besittningsbegreppet, nämligen omedelbar – medelbar besittning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)