Rättssystemets inverkan på fotboll - fotbollsspelares arbetsrättsliga rättigheter och regleringsmodeller för dessa

Sammanfattning: Historiskt sett har den moderna fotbollen varit präglad av en amatörism och en organisationsmodell som varit relativt självreglerande. Det har inneburit att idrottsutövande traditionellt sett varit att betrakta som en fritidssysselsättning som utövats på ideell basis vid sidan om arbetslivet med egna regelverk. Men i takt med fotbollens strukturförändring till att bli en professionell och kommersiell industri har idrotten blivit allt mer avhängigt samhällets rättssystem. Arbetsrättens intåg inom fotbollen är ett nytt fenomen som kommit att förändra och väcka frågetecken inom den idrotts-liga världen. Uppsatsens syfte är att behandla fotbollsspelares rättsliga ställning som arbetstagare på EG-rättslig och svensk nivå, och att undersöka vilka re-gleringsmodeller som kan skapa en arbetsrättslig trygghet utifrån en liktydig huvudfrågeställning. Uppsatsen är skriven efter rättsdogmatisk metod och är uppdelad i olika kapitel med efterföljande delanalyser. Delanalyserna summeras slutligen i avslutande konklusioner beträffande fotbollsspelares arbetsrättsliga rättigheter med rekommendationer om hur dessa rättigheter kan förbättras. Den rättsliga interventionen inom fotbollen har tillsammans med fotbollens professionalisering och kommersialisering bidragit till att professionella fotbollsspelare numera är att betrakta som arbetstagare. EG-rättens inverkan på idrott har bidragit till att professionella fotbollsspelares rättsliga ställning i stora drag stärkts. Samtidigt har interventionen fört med sig tankegångar kring olika teorier om hur fotboll skall bedömas utifrån EG-rätten. Tankegångarna har i sin tur anammats av EU:s institutioner genom en idrottspolicy, där EG-rätten och idrott börjat att samexistera. Inom den svenska fotbollsmarknaden har hotet från den arbetsrättsliga lagstiftningens tillämplighet mer eller mindre tvingat fram ett upprättande av kollektivavtal för att skapa trygghet inom fotbollsbranschen. Den rättsliga interventionen har tillsammans med fotbollens utveckling även fört med sig tankegångar kring huruvida alternativa regleringsmodeller för fotboll behövs i form av exempelvis fördragsreglering, social dialog och införande av fotboll i nationell lagstiftning. Tankegångarna har dels sin förklaring i att fotbollsindustrin kräver stabilitet och förutsägbarhet för både arbetsgivare och arbetstagare, dels sin förklaring i att FIFA visat ett för litet ansvarstagande för den svaga fotbollsarbetsmarknaden med regleringar som helt klart står i konflikt med nationell arbetsrätt ute i Europa. I dagsläget råder en klar oenighet om vilken regleringsmodell som är att föredra, EG-rättslig, nationell eller ett bibehållande av den nuvarande regleringen. Sammanfattningsvis kan konstateras att fotbollsspelares arbetsrättsliga rättigheter inte kan likställas med de rättigheter som vanliga arbetstagare inom det reguljära arbetslivet tillförsäkras, då idrottens särart måste beaktas. Men helt klart är att de arbetsrättsliga rättigheterna måste tydliggöras och förbättras för denna kategori av arbetstagare, genom exempelvis ett infö-rande av en social dialog mellan fotbollens arbetsmarknadsparter på unionsnivå.