Skatteflykt - Etableringsfrihet, missbruk eller verklig innebörd

Sammanfattning: Konklusionen i uppsatsen är att skatteflykt utgör möjligheten att genom gränsöverskridande transaktioner minimera sin skatt genom nyttjande av skattekonkurrens mellan jurisdiktioner. Hur skatteflykt bedöms juridiskt skiljer sig åt mellan EU-rätten, som anser att om substans i etablering föreligger är skatteflykt ett legalt nyttjande av etableringsfriheten och svensk rätt, som ser till rättshandlingarnas verkliga innebörd för bedömning om huruvida skatteflykt kan komma ifråga. Sverige tycks ha en del utmaningar när det gäller tillämpningen av EU-rätten. Införandet av skatteflyktsdirektiv kan till synes innebära en liten effekt på svensk lagstiftning i avseende på GAAR, då det är ett direktiv av de-minimis karaktär. Men den svenska skatteflyktslagen med sin GAAR går i sin utformning längre än skatteflyktsdirektivet vilket kan innebära att den svenska lagen utgör ett hinder i etableringsfriheten. Otydliga begrepp och tolkningsmöjligheter mellan olika språkversioner av skatteflyktsdirektivet kan komma ge problem med förutsägbarhet och legalitet. Tillkomsten av ett skatteflyktsdirektiv är inte det samma som att det finns en EU-gemensam syn på konsekvensen av skatteflykt, men det är ett förtydligande av behovet att stoppa eroderingen av skattebaserna på den inre marknaden.