“Varenda dag, varenda timme, varje ögonblick" : Lydnad, motstånd och myt i den svenska coronapandemin som diskursiv konstruktion

Sammanfattning: I en retorisk analys av den svenska, diskursiva konstruktionen av coronapandemin, så som den tog form i politisk kommunikation och samhällsopinion, argumenterar jag för att diskursens möjlighet att uppfattas som rationell och saklig i själva verket var högst beroende av en rad mytiska idéer. Dessa idéer kretsade kring en historisk, västerländsk framåtrörelse, en uråldrig kamp mellan ljus och mörker, det dunkla som något hotfullt, synden och botgöringen som vid domen skulle leda folket till frälsning eller lidande, samt det svenska samhällets äkta kärna. Sammantaget kom de mytiska idéer som präglade diskursen att i grunden begränsa den svenska invånarens diskursiva rörelseutrymme, och därmed också möjligheten att anlägga alternativa riktningar eller göra reellt motstånd. I uppsatsen diskuterar jag även hur och varför den frihet som invånarna åtnjöt snarare kom att bli en väsentlig komponent i ett maskineri, som inte bara genom disciplinering höll nere smittspridningen, utan också gjorde invånarna till användbara redskap i upprätthållandet av en politisk legitimitet. I denna uppsats problematiserar jag därför både bilden av den pandemiska diskursen som ett i grunden rationellt, sakligt och gemensamt refererande till en verklig händelseutveckling och bilden av att frånvaron av tvingande smittskyddsåtgärder automatiskt skänker invånarna en större frihet.