Omprövning av taxeringsbeslut

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att studera den rättsliga regleringen av omprövning av taxeringsbeslut och att påvisa särdrag som omprövning enligt taxeringslagen (1990:324) har i jämförelse med omprövning enligt allmän förvaltningsrätt. Omprövningsinstitut inom allmän förvaltningsrätt är delvis reglerad i förvaltningslagen (1986:223), delvis i praxis. Förvaltningslagen är emellertid en ramlag. Finns det en avvikande bestämmelse i en speciallag får förvaltningslagen ge vika. Då taxering är specialreglerad i taxeringslagen innebär detta att taxeringslagens bestämmelser har företräde framför en motsvarande regel i förvaltningslagen. Den nya taxeringslagen trädde i kraft den 30 juni 1990. Lagen innebar en omfattande reformering av taxeringsförfarandet vilken bl.a. innehöll en lagreglering av omprövning av taxeringsbeslut. Både skattskyldiga och skattemyndigheter fick möjlighet att initiera omprövning. Beloppsprocessen som före den nya lagen nästan dominerade inom taxeringsförfarandet avskaffades och en sakprocess infördes. I uppsatsen genomförs en grundlig studie av regleringen av omprövningsinstitutet i taxeringslagen. Jag börjar med att beskriva förutsättningar för omprövning och omprövningshinder och fortsätter med redogörelsen för lagregleringen av omprövning på den skattskyldiges och Skatteverkets initiativ. Formella krav för omprövning på begäran av den skattskyldige, Skatteverkets omprövningsskyldighet och tidsfrister som gäller för den skattskyldige och Skatteverket kommenteras ingående. Dessutom diskuterar jag med utgångspunkt i lagstiftningen, förarbetena, praxis och doktrinen mer problematiska frågor som uppstår vid omprövning av taxeringsbeslut. Särskilt utrymme lämnas åt diskussionen kring Skatteverkets möjlighet att inom ett år efter utgången av taxeringsåret företa omprövning av taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Studien avslutas med ett avsnitt om omprövning i samband med överklagande, eller s.k. obligatorisk omprövning. I det sista kapitlet redogör jag för resultaten av mina studier. Eftersom omprövning av taxeringsbeslut fullständigt har reglerats i taxeringslagen har omprövningsreglerna i förvaltningslagen satts åsido. Det kan också hävdas att den kompletta lagregleringen inte lämnat något utrymme kvar för tillämpning av rättelsereglerna i praxis. Omprövningsmöjligheter i taxeringslagen i jämförelse med vad som gäller inom allmän förvaltningsrätt både utvidgats och begränsats. Möjligheterna för den enskilde att få till stånd omprövning av taxeringsbeslut har lagreglerats. Omprövning kan ske även om taxeringsbeslutet kan betraktas som gynnande för den enskilde och även om ändringen medför försämring. Omprövningsmöjligheterna har emellertid inskränkts tidsmässigt till fem år som huvudregel. Vad gäller det allmännas omprövningsmöjligheter torde de väsentligaste skillnaderna från omprövningsreglerna i allmän förvaltningsrätt vara att det har uppställts en yttersta tidsgräns, under vilken omprövning ex officio kan äga rum (vanligtvis fem år), och att Skatteverket har fått full frihet att inom ett år efter utgången av taxeringsåret ändra den skattskyldiges taxering även om inga nya omständigheter har framkommit. Att Skatteverket har möjlighet att inom ettårsfristen ändra sitt taxeringsbeslut till den enskildes nackdel innebär ett problem från rättsäkerhetssynpunkt. Denna möjlighet (och skyldighet) gynnar emellertid alla skattebetalare då oriktiga beslut, som annars skulle ha kvarstått, kan inom viss begränsad tid, som inte kan anses vara oproportionerligt lång, rättas vilket bidrar till enhetlighet och likabehandling vid beskattning.