Barns språkstimulering i utomhusmiljö : Ur ett förskollärarperspektiv

Sammanfattning: Språket ses enligt den sociokulturella teorin som nyckeln till allt lärande. Barn lär sig sitt språk i samspel med andra och i sociala sammanhang. Förskolan blir av stor betydelse för barns språkutveckling då barn spenderar mycket tid på förskolan. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar om hur deras arbete i utomhusmiljöer gynnar barns språkutveckling. För att svara på studiens frågeställningar har intervjuer utförts med nio yrkesverksamma förskollärare från sex olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna anser samtalet som det viktigaste verktyget i barnens språkutveckling. Förskollärarna beskriver också vikten av aktiva och närvarande förskollärare i barnens lek och i planerade aktiviteter för att kunna utmana och stimulera barnens språkliga utveckling. Resultatet visar på några svårigheter som förskollärarna finner med att bedriva språkutvecklande aktiviteter med barnen i utomhusmiljö. Dessa svårigheter var exempelvis brist på personal och förskollärares gamla tankesätt och vanor. Slutsatsen av denna studie visar att aktiva förskollärare krävs för att samtal av språkutvecklande karaktär ska kunna äga rum. För att lärandet ska bli meningsfullt för barnen behöver aktiviteterna utgå från barnens intressen och behov. Utomhusmiljön bör användas som ett komplement till inomhusmiljön då den tillgodoser barnen med andra erfarenheter och samtalsämnen, vilket leder till ett utökat språkligt innehåll.