Kartläggning av ljumskproblematik och höftfunktion hos en grupp svenska fotbollsspelare på subelitnivå

Sammanfattning: Bakgrund Höft- och ljumskskador är den näst vanligaste skadan som drabbar fotbollsspelare och spelare på alla olika nivåer påverkas. På grund av sportens stora popularitet är det viktigt att kunna identifiera spelare som riskerar att skadas och på så sätt förebygga vävnadsskada och skadefrånvaro. Alla skador leder däremot inte till frånvaro från match eller träning och det är vanligt att spelare fortsätter spela trots dessa så kallade ”non-time-loss”-skador. Syftet med denna studie är att kartlägga förekomst av höft/ljumskproblematik hos en grupp manliga aktiva fotbollsspelare, samt att jämföra styrka och självskattad funktion i höft och ljumskar, mellan spelare med och utan ljumskproblematik. Metod Spelare rekryterades från svenska fotbollsklubbar på sub-elitnivå. Kraftmätningar utfördes genom Five-Second Squeeze Test (5SST) och bilateral kontraktion i abduktion. Mätningarna kombinerades med ett självskattningsformulär angående höft- och ljumskfunktion, samt en enkät gällande skadehistorik i höft och ljumskar. Testdeltagarna delades in i tre olika grupper beroende på resultat från skadehistoriksenkäten; time-loss(TL), non-time-loss (NTL) och ”ingen ljumskproblematik”. Resultat Spelare i både TL-gruppen(n=13) och NTL-gruppen(n=7) rapporterade i genomsnitt två veckors skadepåverkan (frånvaro/deltagande med symtom) under de tre senaste månaderna. En relativt liten skillnad avseende styrkevärden observerades mellan grupperna. Gruppen ”ingen ljumskproblematik”(n=10) uppmätte de högsta genomsnittliga värdena för adduktionskraft och add/abd-ratio. Den grupp som rapporterade minst smärta under 5SST och abduktionskraftsmätningarna var TL-gruppen. Gruppen ”ingen ljumskproblematik” hade högst HAGOS-score i samtliga subskalor. Diskussion/Slutsats Då studiens undersökningsgrupp var relativt liten, och övriga metodologiska begränsningar föreligger, går det inte dra några slutsatser gällande en större liknande population utifrån resultatet. I den grupp som undersöktes fann vi en koppling mellan tidigare skador och ett lägre HAGOS-score, lägre kraftvärden och add/abd-ratio. Framtida studier bör vara långtidsstudier där spelare följs över längre tid med syftet att säkerställa dessa samband och därigenom utveckla screeningverktyg för att minska mängden höft- och ljumskskador.