Körkortsåterkallelse på grund av brott: Användandet av dubbla förfaranden och principen om ne bis in idem

Sammanfattning: Den 11 juni 2013 kom Högsta domstolen efter ett avgörande i plenum fram till att rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott omfattar det svenska systemet med skattetillägg och påföljd för brott mot skattebrottslagen. Avgörandet väcker frågan om det i svensk rätt finns en liknande problematik på andra rättsområden. Ett exempel där dubbla förfarande används återfinns inom trafikrätten. Vid körkortsåterkallelse på grund av brott används ett förfarande dels inom förvaltningsrätten, dels ett inom straffrätten. I uppsatsen har bakgrunden till detta system undersökts med syftet att förstå varför det har sin nuvarande utformning samt hur det förhåller sig till principen om ne bis in idem. Ne bis in idem, vilket betyder inte två gånger om samma sak, är en central straffprocessrättslig princip som innebär att ingen får lagföras eller straffas på nytt för samma brott om denne blivit slutligt frikänd eller dömd. I uppsatsen konstateras att körkortsåterkallelse historiskt sett har ansetts utgöra en trafiksäkerhetsåtgärd och inte ett straff. I flertalet utredningar som har gjorts under 1900- och 2000-talet har dock körkortsåterkallelse ansetts utgöra en form av straff och en överflyttning till brottmålsprocessen har förordats. Någon reform har dock aldrig ägt rum. Motargumenten har ofta utgjorts av praktiska skäl. En bärande tanke bakom detta har varit att försöka hålla isär vad som är en förvaltningsrättslig fråga och en straffrättslig fråga, vilket blir problematiskt när gränsen luckras upp mellan dessa rättsområden. Det svenska systemet med dubbla förfaranden vid körkortsåterkallelse på grund av brott har prövats i RÅ 2000 ref 65 och av Europadomstolen i målet Nilsson mot Sverige år 2005. I inget av målen underkändes det svenska systemet men bägge domstolarna ansåg att körkortsåterkallelse utgör ett straff. Regeringsrätten ansåg att den svenska ordningen medför att den som åtalas för ett trafikbrott redan från början vet, eller bör veta, att en lagakraftvunnen fällande dom normalt kommer att följas av ett körkortsingripande. Europadomstolen ansåg att påförandet av sanktioner i två skilda förfaranden har ett tillräcklig sakligt och tidsmässig samband, således innebar inte det förvaltningsrättsliga förfarandet att en ny brottmålsrättegång ägde rum. I det vägledande målet Zolotukhin mot Ryssland från år 2009 preciserade Europadomstolen innehållet i artikel 4 i tilläggsprotokoll sju i Europakonvention genom att förkunna att frågan om gärningsidentitet är den viktigaste vid artikelns tillämpning. Detta har dock inte genererat någon ny bedömning av det svenska systemet. Vilka konsekvenser HD:s plenumavgörande i NJA 2013 s. 502 kan få för andra rättsområden än skatt är ännu oklart, men avgörandet medför att osäkerheten kring det nuvarande systemet vid körkortsåterkallelse på grund av brott växer.