Smärtlindring vid misstänkt höftfraktur inom ambulanssjukvård – ur ett sjuksköterskeperspektiv

Detta är en Magister-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för hälsovetenskaper

Sammanfattning: Bakgrund: Inom ambulanssjukvården är extremitetsskada ett återkommande uppdrag. I Sverige inträffar mellan 16 - 17 000 höftfrakturer årligen. Höftfrakturer är medicinskt komplexa, förknippade med stark smärta och hög mortalitet. Smärtan inom akutsjukvården är oftast underbehandlad. I ett senare skede kan detta få konsekvenser så som till exempel kroniska smärttillstånd. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser kring smärtlindring vid misstänkt höftfraktur inom ambulanssjukvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie där 12 specialistsjuksköterskor intervjuades. Författarna använde både en latent och manifest innehållsanalys med induktiv ansats inspirerad av Elo & Kyngäs. Analysarbetet resulterade i nio subkategorier som sedan kunde grupperas i tre huvudkategorier. Resultat: Vikten av personcentrerad vård och ett gott bemötande var av stor betydelse i ett smärtlindrande syfte. Ett bra bemötande innefattade lugn, kommunikation, information, förtroende, tillit och trygghet. Patienter med misstänkt höftfraktur var även i behov av smärtlindrande läkemedel. Varje patient behandlades individuellt utifrån situation, smärta samt hur snabb effekt av läkemedlet som önskades. Sjuksköterskan upplevde brister i utbildning och kunskap gällande behandling och tillvägagångssätt vid misstänkt höftfraktur. Slutsats: Målet är att bedriva en personcentrerad vård där transport från skadeplats till sjukhus kan ske på ett för patienten smärtfritt sätt. Det påvisas svårigheter i val av läkemedel, doser samt att smärtlindra personer med kognitiv nedsättning. För framtiden önskades ett större kunskapsutbyte mellan sjuksköterskor inom ambulanssjukvården i syfte att höja kompetensen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)