Parfymen : Gestaltning av doft i Patrick Süskinds roman och Tom Tykwers filmadaption

Sammanfattning: Studien undersöker hur dofter gestaltas i Patrick Süskinds roman Parfymen och i filmadaptionen av Tom Tykwer. Fokuseringen på dofter är relevant då det är berättelsens centrala tema. Syftet med uppsatsen är att analysera hur de två olika medierna bok och film gör för att skildra dofter. Undersökningen visar vad medierna har för möjligheter och begränsningar, samt vilka likheter och olikheter som går att finna i deras framställningar.Adaptionsteori utgör grunden för analysen. Framförallt ligger fokus på nyare tänkesätt inom teorin. Exempelvis görs inga försök i uppsatsen att hierarkiskt bedöma medierna. Metoden i studien är komparativ och tre olika avsnitt från boken har valts ut och de motsvarande scenerna från filmen. Valet av scener grundas i att de beskriver tre olika sorters lukter. Den ena är en parfym, den andra en kroppslukt och den tredje stanken i en stad.De resultat som framkommer är att i boken beskrivs dofter ofta med metaforer och liknelser. Inte sällan används dofter som redan är bekanta för läsaren i gestaltningen. Protagonisten Grenouilles luktsinne framställs ofta som en vanlig människas synförmåga. I filmen kombineras nästan alltid visuella bilder med audiella effekter för att beskriva en doft. Även olika sätt att arbeta med kameran gör att dofterna beskrivs tydligare. Medierna kan omöjligt gestalta dofter på exakt samma sätt eftersom att de är olika till sin natur.