Trygghet och studiero

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien är att utveckla kunskap om specialpedagogers arbete med elevers trygghet och studiero genom sociografisk inventering. Vi har arbetat utifrån följande forskningsfrågor: • Vilka erfarenheter har specialpedagoger av arbete med sociografisk inventering? • Vilka upplevelser har specialpedagoger av att genomföra sociografisk inventering? • Vilket avtryck upplever specialpedagoger att sociografisk inventering gör i elevers skolvardag? • Vilket avtryck upplever specialpedagoger att sociografisk inventering gör i deras arbete med att motverka kränkande handlingar? Teori: Studien har sin teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. I analysarbetet har vi använt de sociokulturella begreppen kultur och medierande redskap samt begreppet samverkan som vi hämtat från relationell pedagogik. Metod: I studien använde vi en kvalitativ intervjustudie med halvstrukturerade intervjuer där vi intervjuade sex specialpedagoger. Analysen av empirin skedde i två steg där vi först gjorde en textnära tematisk analys och sedan en analys utifrån vår teoretiska utgångspunkt. Resultat: Resultatet visar att specialpedagogernas arbete med trygghet och studiero genom metoden sociografisk inventering var ett omfattande och tidskrävande arbete som bestod av flera olika delar. Resultatet visar också att specialpedagogerna genomförde arbetet med sociografisk inventering både på individ och gruppnivå samt att relationer mellan elever och mellan elever och vuxna förbättrades. Specialpedagogernas arbete med trygghet och studiero hade gett dem ökade kunskaper om social samvaro samt kunskaper om hur normer och värden påverkar elevers handlingar. En utmaning i arbetet med sociografisk inventering var att elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer kan hamna i en utsatt situation då de inte alltid kan styra vad de säger och hur de agerar tillsammans med andra i olika situationer. Den teoridrivna analysen av resultatet visar att specialpedagogerna samverkade med övriga yrkesgrupper och var en del i skolans förbättringskultur för att skapa trygghet och studiero. En slutsats är att när specialpedagogerna arbetade med sociografisk inventering var det inte ett ensamarbete med fokus på enskilda elevers trygghet och studiero. I stället var specialpedagogernas arbete en del av en förbättringskultur där de i samverkan med andra yrkesgrupper i skolan (klasslärare, elevhälsoteam och rektor), samt tillsammans med elever och deras vårdnadshavare var med och skapade en skolkultur för ökad trygghet och studiero.