ExL eller FBL - kan grannen göra ett klipp?

Sammanfattning: År 2010 ändrades ersättningsreglerna och ett tjugofemprocentigt schablontillägg infördes i expropriationslagstiftningen. Vid de fall där mark endast kan tas i anspråk enligt fastighetsbildningslagen eller anläggningslagen, vinstfördelningsfallen, infördes dock inget påslag. Att inget påslag infördes vid vinstfördelningsfallen medförde att ersättningen i teorin kan bli lägre om en vinstfördelningsprincip tillämpas än om ersättningen bestäms enligt en skadeersättningsprincip. Innan lagändringen blev ersättningen alltid minst lika hög vid vinstfördelning som vid skadeersättning. I detta examensarbete undersöks dels om det i praktiken förekommer att ersättningen blir lägre än 125 procent av marknadsvärdeminskningen i dessa fall och dels om detta är problematiskt. För att undersöka om det i praktiken förekommer att ersättningen vid vinstfördelning blir lägre än 125 procent av marknadsvärdeminskningen har det i examensarbetet granskats förrättningar där vinstfördelning tillämpats. Totalt granskades 113 vinstfördelningar och vid sex av dem bestämdes ersättningen till ett belopp som understeg 125 procent av avträdarens marknadsvärdeminskning. Vid fyra av dessa förrättningar hade vinstfördelningsprincipen fördelning efter fastigheternas värdeförändring tillämpats och vid två förrättningar hade genomsnittsvärdeprincipen tillämpats. Ur det undersökta materialet visade det sig alltså att det förekommer sådana fall, men att de inte är speciellt vanliga. För att undersöka om det är problematiskt att ersättningen vid vinstfördelningar kan bli lägre än om skadeersättning tillämpats har motiven till ersättningslagstiftningen studerats. Ur denna studie har det framkommit att det starkaste skälet till införandet av schablonpåslaget vid expropriation var att regeringen ville stärka äganderätten genom att ta hänsyn till avträdarens individuella värde av fastigheten samt den värderingsosäkerhet som föreligger vid bestämmande av ersättning. Ett viktigt skäl till att stärka äganderätten var att tvångsvis markåtkomst där skadeersättning tillämpas numera ofta utförs av privata aktörer med ett vinstintresse. Att något påslag inte infördes vid vinstfördelning berodde på att hänsyn kan tas till individuella värden vid vinstfördelningen. Examensarbetets studie av förrättningar visar dock att det vid vinstfördelning förekommer att avträdaren endast får ersättning för sin marknadsvärdeminskning. Ett ytterligare argument till att det inte infördes var att det vore en uppenbar nackdel att ändra ett fungerande system. Slutsatsen i examensarbetet är att motiven bakom införandet av schablonpåslaget även borde gälla vid vinstfördelningsfallen. Det är därför problematiskt att en lägre ersättning kan erhållas vid dessa fall jämfört med om skadeersättning tillämpats. Därför förslås i examensarbetet att ersättningsreglerna vid vinstfördelning borde ändras så att avträdaren är garanterad minst 125 procent av sin marknadsvärdeminskning i ersättning. Förslaget borde inte kräva några större förändringar i nuvarande ersättningssystem och det medför att avträdaren garanteras ersättning för samma skador som skulle ersatts vid skadeersättning, men möjligheten att få del av vinsten kvarstår.