Allelopatisk förmåga hos Cannabis sativa L. (Hampa) och dess potential som biologisk bekämpning av ogräs

Sammanfattning: Sedan människan började kultivera växter har ogräsbekämpning varit en viktig del av odlingen. Under det senaste halvseklet har användningen av kemiska bekämpningsmedel blivit allt vanligare men i takt med att vi sett risker har lagstiftarna tvingats reglera användningen samtidigt som odlare söker alternativ. Det kan vara biologisk ogräsbekämpning av växtätande djur men också växters sekundärmetaboliter, såsom levande växter, växtrester, exsudat eller som extrakt. Denna litteraturstudie har haft som utgångspunkt att studera befintlig litteratur angående industrihampa (Cannabis sativa L.) och innehållet av sekundärmetaboliter för att dra slutsatser kring dess påverkande effekter på ogräs. Studien redogör även för industrihampas inneboende förmåga att ta upp föroreningar i marken, fytoremediering, och dess förädlingsmöjligheter. Resultatet av litteraturstudien tyder på att C. sativa kan användas som biologisk bekämpning av ogräs. Sekundärmetaboliter som återfinns i hampa har en hämmande effekt på andra växter och observationer pekar även på att arten har god konkurrensförmåga. Innehåll och koncentrationer av sekundärmetaboliter hos växten eller dess utsöndringar, exsudat, hos sorter som är lagliga att odla i Sverige är till största del okända. Med hjälp av kemiska analysmetoder kan halter av sekundärmetaboliter i svenska sorter kartläggas. Kartläggning av koncentrationer och tester på enskilda föreningar kan potentiellt resultera i grundligare förståelse hur industrihampa och allelopati kan användas för att bekämpa ogräs på odlingsarealer. Regelverket som är implementerat av Jordbruksverket angående odling av C. sativa försvårar användningen av arten i aspekten biologisk kontroll av ogräs. Specifika krav som att arten behöver odlas i renbestånd och innehålla mindre än 0,2% Tertahydrocannabinol (THC) krävs för att odling ska anses vara laglig vilket förhindrar möjligheten att samodla arten med andra växter. Ett samarbete mellan odlare och Jordbruksverket bör etableras för att diskutera regelverk och potential för framtida försök. Sorter som odlas för fiber har på grund av sin höga vegetativa tillväxt starkare konkurrensförmåga mot lågväxande ogräs och framtida studier bör undersöka den kemiska profilen av dessa.