Kvinnohandel - offer och gärningsmän

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar offer och gärningsmän i kvinnohandel för sexuella ändamål i och kring Balkan. Syftet är att undersöka orsakerna till handeln men även att redogöra för vilka offer och gärningsmän egentligen är. Tyngdpunkten ligger på offren, kvinnorna, och en genomgång av deras bakgrund och livssituation görs. En utredning, om de skyddsnät som finns för offren vad gäller identifiering, assistans och integration men även hur kvinnorna förhåller sig till rättsprocessen, görs också. Uppsatsen behandlar också gärningsmännen om än ej lika ingående som offren. Här redovisas gärningsmännens organisation, hur den är uppbyggd och hur de arbetar. Viss tonvikt läggs också på resvägar och router som används av gärningsmännen för att ta kvinnorna från ursprungsländer, genom transitländer och till destinationsländer. Kvinnohandel förekommer inom länder, mellan länder och även mellan hela kontinenter. Cirka 4 miljoner kvinnor utsätts för handel varje år. Det är dock svårt att uppskatta antalet offer eftersom det inte har funnits en entydig och gemensam definition av kvinnohandel. Handeln är dessutom till stor del resultatet av organiserad brottslighet och det faktum att kvinnorna lever illegalt i destinationsländerna gör handeln än mer svårupptäckt. Många länder bokför kvinnohandeln under olika beteckningar såsom våldtäkt, kidnappning eller koppleri och på så sätt ''försvinner'' kvinnohandeln under dessa kategorier och således också i statistiken. Den mest grundläggande orsaken till handel med kvinnor är tillgång och efterfrågan. Kvinnor som har en önskan om ett bättre liv och därför utsätter sig för vissa risker representerar tillgången och männen representerar efterfrågesidan. Andra betydande orsaker till trafficking är ekonomiska-, sociala och kulturella-, legala och politiska orsaker. De består bland annat av fattigdom, brist på utbildning, samhällets förtryck och diskriminering av kvinnor, brist på tillfredställande lagstiftning, dåligt fungerande förvaltning och rättsväsende. Fler orsaker till handeln finns att hitta hos de inblandade parterna&semic offer, utnyttjare och profitör. Det finns också så kallade push- och pullfaktorer som visar på varför en människa är beredd att lämna sitt ursprungslandland respektive varför hon vill flytta till destinationslandet. De kvinnor som hamnat i trafficking är vanligen mellan 18 och 25 år (enligt Europol mellan 18 och 35 år). De är oftast fattiga och singlar som bor med sin familj. Moldaviska kvinnor är den största gruppen (60%) på Balkan som fallit offer för trafficking. De flesta av kvinnorna har liten eller ingen utbildning. Rekryteringen av kvinnorna sker huvudsakligen på tre sätt. De kan för det första kidnappas eller på annat sätt föras bort mot sin vilja. För det andra kan de också vilseledas genom att tro att de ska få ett utlovat jobb. Den tredje typen av rekrytering är att kvinnorna redan är införstådda med att de till exempel ska prostituera sig i destinationslandet. De blir dock senare lurade beträffande villkoren. Den vanligaste rekryteringsmetoden är den sistnämnda. Gärningsmännen är organiserade i olika nätverk, stora, mellanstora eller mindre nätverk. De mindre nätverken är vanligast. För att säkerställa ekonomisk vinning, måste handlarna se till att kontrollera kvinnorna och för detta har de olika metoder, bland annat att överdriva skulder, beslagta rese- och identifikationsdokument, våld och att göra kvinnorna drogberoende. Handlarna för kvinnorna från ursprungsländer via transitländer och till destinationsländer på olika sätt. Resorna görs oftast med flyg, buss eller båt. Routerna som används är många och ändras kontinuerligt för att handlarna ska ligge ett steg före och inte riskera att gripas. De kvinnor som blivit utsatta för handel reser ofta med förfalskade pass och visum. Det är nämligen relativt enkelt att förfalska dessa men även relativt lätt att ta sig in i ett land med sådana dokument. De kvinnor som kommit ur handeln, behöver långvarig hjälp med sina eventuella psykiska besvär, men även hjälp med att hitta bostad och arbete så att de kan återvända till samhället som produktiva medborgare. Det är få kvinnor som får den hjälp de så väl behöver eftersom det saknas resurser och därmed också hjälporganisationer. Men för att de utsatta kvinnorna ska få en chans att erhålla hjälp måste de först identifieras som offer för trafficking. Det är idag cirka 65% av alla offer i och runt Balkan som inte ens identifieras av polisen. Detta är ett stort problem som borde prioriteras. Kvinnor med förfalskade dokument och kvinnor som inte har giltiga dokument och som inte vill återvända till sitt hemland är två stora grupper av offer som faller utanför identifieringen. Dessa kvinnor borde också omfattas av polisens identifiering av offer för trafficking. Det krävs mer resurser och mer utbildning för myndigheter, polis och frivilligorganisationer. Det behövs också ordentliga riktlinjer om hur offren ska identifieras och behandlas. Genom ett nära samarbete mellan myndigheter och stora transportförsörjare, såsom flyg- båt- och tågbolag, kan handlare och deras offer lättare identifieras. Personalen erhåller utbildning av polisen och andra berörda myndigheter och kan med hjälp av denna tipsa eller tillkalla polis eller eventuellt tullen om de misstänker att någon är inblandad i trafficking. Ett annat alternativ är att civil polis regelbundet reser med de olika bolagen och själv granskar resenärerna. Detta förslag kan med fördel kombineras med det första och på så sätt bli mer effektivt.