Infektiös keratokonjunktivit hos semidomesticerad ren (Rangifer tarandus tarandus)

Sammanfattning: Infektiös keratokonjunktivit, IKC, är en ögonsjukdom som drabbar flera arter, däribland ren. Sjukdomen rapporterades på ren för första gången för mer än 100 år sedan, men ännu är mycket okänt kring sjukdomsprevalens, sjukdomsframkallande agens och riskfaktorer för insjuknande. I takt med ett allt varmare klimat får renar svårare att komma åt föda vintertid. En orsak till detta är omväxlande temperaturer som skapar en isskorpa på betet. Utfodring krävs därför allt oftare. Det finns indikationer på att stress i samband med utfodring, och andra åtgärder som kräver insamling av renarna på liten yta, bidrar till ökad förekomst av IKC. Både enstaka fall och utbrott där många djur drabbas förekommer. Sjukdomsutvecklingen inkluderar en rad olika ögonsymptom, däribland konjunktivit, kornealödem och kornealulcer i varierande allvarlighetsgrad. Inflammationen kan fortskrida och övergå i panoftalmit; en akut suppurativ inflammation i inre ögat med skleral, ibland korneal, nekros med spridning till ögonhålan. Slutstadiet är ruptur av ögongloben. Syftet med studien var att undersöka möjliga sjukdomsframkallande agens hos renar med symptom på IKC. Möjliga primära sjukdomsorsakande agens är bland annat cervid herpesvirus 2, CvHV2, och klamydia. CvHV2 klassas som endemisk i renhjordar i Fennoskandinavien och tidigare studier har konstaterat att CvHV2 är en primärpatogen för IKC. Betydelsen av klamydia är mer osäker. Tidigare studier har inte kunnat konkludera klamydia som en primärpatogen. I studien analyserades förekomsten av CvHV2 och klamydia från konjunktivalsvabbar från sjuka och friska renar i den svenska delen av Sápmi. Svabbarna analyserades med diagnostisk PCR. Provresultaten visade att både CvHV2 och klamydia förekommer men aldrig samtidigt, varken på individ- eller gruppnivå (utom i ett fall). Huruvida påvisad klamydia föregåtts av CvHV2 förblir okänt. Examensarbetet undersökte även vilka eventuella sekundära bakteriella ögoninfektioner som följde på de förmodade primärpatogenerna. Bland samtliga provtagna renar som påvisade Pseudomonas aeruginosa som sekundärbakterie var CvHV2 som primärpatogen signifikant vanligare (p = 0,0001) än klamydia. Klebsiella pneumoniae och Moraxella bovoculi påvisades endast efter positivt klamydiasvar. Staphylococcus aureus var vanligare bland de som testat positivt för klamydia än CvHV2 samt nollgruppen (de som testat negativt för både CvHV2 och klamydia) men inget signifikant samband påvisades. Remiss tillhörande varje prov utvecklades av Projekt Renöga. Projektet är ett samarbete mellan SVA och SLU som syftar till att kartlägga förekomst och orsaker till infektionssjukdomar i ögon och mun hos svenska renar år 2020 till 2022. Remissen samlade information om fyra ämnesområden: provtagning, symptombild för majoriteten av sjuka renar, behandling med antibiotika samt händelser i renhjorden 0-4 veckor före symptomdebut. Från remissen sammanställdes data avseende ämnena. Vanligaste symptom bland majoriteten av sjuka renar var klart ögonflöde/blöt kind respektive gul/vitt sekret följt av röd slemhinna. Då sjukdomsprevalens inte kunde beräknas på grund av otillförlitliga data utgick detta samt vidare analyser av händelser i rengruppen av eventuell betydelse för sjukdomsutveckling. I dagsläget finns inga framtagna rekommendationer gällande behandling med antibiotika för produktionsdjuret ren, kaskadprincipen träder in. Analysen av behandlingsrekommendation tog därför avstamp i Läkemedelsverkets rekommendationer för behandling av ögoninflammation hos nöt och får. I första hand rekommenderar Läkemedelsverket topikal behandling med kloxacillin eller klortetracyklin, möjligen bensylpenicillin avsedd för intramammärt bruk. I andra hand rekommenderas allmänbehandling med tetracyklin. Resultaten från detta examensarbete visade att allmänbehandling med tetracyklin var vanligast. Ingen veterinär behandlade med kloxacillin eller klortetracyklin. Topikal behandling med bensylpenicillin förekom i enstaka fall. Diskussionen i examensarbetet förordar tetracyklin som förstahandsval vid behandling av IKC hos ren på grund av de resultat som framkommit avseende förekomst av sekundära bakterier, MRL, karens samt rennäringens unika förutsättningar. Diskussionen argumenterar även för, utan vetenskapliga studier på ren, att atropin kan användas som kompletterande behandling utöver antimikrobiell behandling vid tecken på uveit, såsom kornealödem. Samma resonemang förs avseende behandling med allmän NSAID eller kortikosteroider vid tecken på smärta. Vid mycket allvarliga ögonskador, exempelvis djupgående ulcer eller perforation, förordas avlivning av djurskyddsskäl.