Insulinresistens hos hästar : koppling till inflammation, fetma och fång?

Sammanfattning: Insulinresistens (IR) innebär att celler och vävnader får en minskad känslighet för hormonet trots normal insulinproduktion från pancreas, d.v.s insulinberoende vävnader svarar inte normalt på insulinet. Den minskade insulinkänsligheten är en viktig del i Ekvint Metabolt Syndrom (EMS) som bland annat innefattar insulin-dysreglering, hyperleptinemi, fetma och hypertriglyceridemi hos hästar, samt utveckling av fång. Insulin är ett anabolt hormon som utgör en viktig funktion vid regleringen av glukos-, fettoch proteinmetabolisen. Hormonets främsta effekt är att stimulera cellernas upptag av glukos vilket sker genom ett GLUT-transportprotein. Vid defekter på transportproteiner eller insulinreceptorer kan vävnader och celler drabbas av minskad insulinkänslighet, vilket kan leda till en systemisk insulinresistens som är huvudsakliga kopplingen mellan metabolt syndrom, typ 2 diabetes (T2D), fetma, inflammation och fång. Eftersom insulinproduktionen fortfarande fungerar drabbas individerna av hyperinsulinemi och hyperglykemi (p.g.a. ickefungerande glukosupptag) som kan predisponera för framförallt fång och andra sjukdomstillstånd. Det är väl konstaterat att en låggradig inflammation har en viktig roll i fetma, insulinresistens och typ 2 diabetes. Insulin anses vara involverat i produktionen av pro-inflammatoriska cytokiner, till exempel interleukin-6 (IL-6) och tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) vars koncentrationer ökar enligt vissa studier med förhöjda nivåer av insulin i blodet. Denna ökning kan vara grund till de bakomliggande mekanismerna för höga insulinnivåer och risk för fång. Ökade nivåer av triglycerider i cirkulationen, hos framförallt överviktiga individer, är också ofta kopplat till ökad insulinresistens hos både människor och hästar. Förutom överdriven fetma kan aktivering av olika stressrelaterade kinaser som JNK och IKK också driva inflammationen framåt och predisponera för insulinresistens. Immunologiska mekanismers, så som makrofager och toll-lika receptorer, betydelse och koppling till inflammation och fetma kan ha avgörande roll i utveckling av de olika sjukdomstillstånden. Med mer information och förståelse kring området möjliggörs därmed nya metoder för effektivare behandling än endast modifiering av diet och fysiskt aktivitet hos hästar som drabbats av exempelvis EMS och fång. Några deskriptiva studier har påvisat både ökade nivåer av cytokiner och ökat antal immunceller eller andra mediatorer vid ökat insulin i blodet. Trots att mycket är bevisat är de underliggande mekanismerna till insulinresistens fortfarande inte helt klarlagda och IR med dess koppling till inflammation, fetma och fång fortsätter att diskuteras. På grund av ökat intresse och förståelse upptäcks allt fler korrelationer kring mekanismerna och deras påverkan som möjliggör fler sätt att förebygga IR, T2D och fång. Sambanden mellan de olika tillstånden är komplexa och området kräver fler studier.