Föräldraskap och psykologisk flexibilitet : En studie om prediktorer för utbrändhet, lidande och subjektiv livskvalitet hos föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd

Detta är en Master-uppsats från Karlstads universitet/Institutionen för sociala och psykologiska studier (from 2013)

Sammanfattning: Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)