Filmen Spirited Away som förmedlare av ett lärande inom religionsundervisningen.

Sammanfattning: Populärkulturen bidrar med sätt att möta eleverna på deras egna villkor. Uppsatsen ämnar undersöka dels vilka drag av shintoism som återfinns i den japanska animerade filmen Spirited Away och dels hur filmen kan användas i undervisningen av religion på gymnasiet. Studiens ambition är att undersöka vad filmen kan erbjuda undervisningen på en B-kurs inom religionsämnet. Genom att utföra en läromedelsanalys samt ägna mig åt studier kring religionen shinto syftar uppsatsen till att belysa hur filmen Spirited away, och dess shintoistiska tematik, kan finna sin plats i undervisningen i ett klimat där läromedlen ofta misslyckas med att ge en nyanserad bild av den shintoistiska läran. Uppsatsen presenterar en kvalitativ intervju med en japansk man som ger sin bild av shinto. Resultatet visar även att B-kursen på gymnasienivå inbjuder till kopplingar mellan religiösa yttringar och aspekter av vårt sekulariserade samhälle. Populärkulturen, i detta fall genom filmen Spirited away, och shintoism kan därmed bidra till en kombination som leder till att eleverna når ett meningsfullt lärande inom flera olika områden. Studien påvisar att filmen är bärare av en shintoistisk aspekt som är gångbar att belysa i en lektionsplan. Denna lektionsplan vinner mest mark genom hur den behandlar religionens roll i ett sekulariserat samhälle. I detta fall populärkulturens bruk av religiös tematik. Däremot avvisas filmen som direkt förmedlare av den shintoistiska läran, och istället lyfts dess lämplighet som bro mellan ett religiöst system och den populärkulturella aspekten av religionsundervisningen.