Föräldrars upplevelser av att leva med ett cancersjukt barn

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige har vården av barn med cancersjukdomar tack vare forskning gått från att i huvudsak vara symtomlindrande till att bota de allra flesta. Föräldrarna är vanligtvis de närstående som står barnet närmst och blir därmed i allra högsta grad involverade i barnets sjukdomstid. Familjer spenderar långa perioder på sjukhus och vårdpersonalen har stor betydelse för hur tiden upplevs. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett cancersjukt barn. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier. Resultat: Föräldrarna utsattes för en känslomässig belastning under en längre tid, såväl under som efter sjukdomstiden. Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrar deras berättelser. Det var viktigt att skapa strategier för att ta sig igenom vardagen och föräldrarna hade ett stort behov av vårdpersonalens stöd, trygghet och engagemang. Oavsett om barnet överlevde eller inte väntade en lång återhämtningsperiod som var påfrestande på olika vis. Familjerna växte samman, knöt starka band, tog till vara på nuet och såg på livet på ett helt nytt sätt. Slutsats: Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrade föräldrarnas berättelser. Den psykiska påfrestning som det innebar för en förälder att ha ett cancersjukt barn ledde till att strategier bildades för att klara påfrestningen. Behovet av vårdpersonalens känslomässiga stöd blev tydligt utifrån självbiografierna. Mer forskning behövs för att bättre förstå de strategier som används av föräldrarna samt även att tydliggöra de behov som finns hos dem.