Flerspråkighet i film - Om översättningsstrategier i två italienska dubbningar av Gudfadern.

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks vilka strategier som används vid dubbningen av filmtrilogin Gudfadern från dess amerikanska källtextsammanhang till ett italienskt måltextsammanhang. Syftet är dels att få mer information om hur översättning av flerspråkighet ser ut, dels hur det kan se ut när språkvarieteten som ska översättas är tillgänglig på det språk som det ska översättas till samt om förändringar över tid kan antydas. Inledningsvis närstuderas materialet för att de aktuella språkvarieterna ska kunna identifieras. Sedan kategoriseras och begränsas språkvarieteterna, och representativa nyckelscener väljs ut. Originalscenerna och motsvarande dubbade scener från 1972/74 och 2008 undersöks och analyseras för att avslutningsvis jämföras med varandra. Resultatet visar att många olika översättningsstrategier används, men också att man i största möjliga mån försöker att hitta alternativ för att på så sätt undvika att röra sig mot ökad normalisering, dvs. att måltexten lägger sig närmare standardspråket än källtexten. Resultatet visar också att båda dubbningarna ur flera aspekter lyckas att behålla samma helhetsintryck som originalfilmen, även om den senare dubbningen lyckas bäst. Ingen av de två dubbningarna lyckas helt att förmedla rollfigurernas dubbla kulturtillhörighet och dess dynamik, och en tydlig diakron tendens kan inte konstateras på bakgrund av de analyserade nyckelscenerna.