Expatriater: överbetalda lyxlirare eller utsatt personal? En fenomenologisk studie på fyra svenska multinationella företag.

Sammanfattning: Expatriater är viktiga men också dyra tillgångar i multinationella företag. Expatriering innebär en stor utmaning i form av ett nytt arbete i ett nytt land, allt inbäddat i en ny kultur, ofta med ett främmande språk, vilket kräver nya sätt att hantera tillvaron. Då de flesta expatriater har familj, gäller det i högsta grad även den medföljande. Genom en kvalitativ studie med fenomenologiskt angreppssätt undersöktes expatrieringsprocessen på fyra svenska multinationella företag, med syfte att beskriva processen utifrån olika perspektiv; forskning, företag och expatriater. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med yrkesverksamma inom området, vilka utgjorde deltagarna tillsammans med 10 återvändande expatriater som genom en skriftlig självrapport beskrev sina upplevelser med egna ord. I diskussionen återfinns likheter och skillnader mellan teori och praktik och huvudsakliga förbättringsområden, inklusive förslag på åtgärder. Eftersom de flesta expatriater upplever större problem vid repatrieringen än anpassning till värdlandet, tyder det på att repatrieringsprocessen till stor del bör förbättras så att företag i högre grad kan ta tillvara på personal med internationell kompetens och förhindra att de lämnar organisationen. Vidare verkar det finnas stor utvecklingspotential gällande urvalsprocessen och att man bör satsa mer på att utforma korrekta förväntningar inför uppdraget, samt tvärkulturell träning, både innan avresa och efter ankomst.