Systematiskt kvalitetsarbete i förskolan - retoriska harmoniseringar

Sammanfattning: En lansering av ett behov av systematiskt kvalitetsarbete i förskolan är i skeende i och med en omfattande nyproduktion av policydokument, däribland en reviderad läroplan, ny skollag och nytt stödmaterial från Skolverket. Uppsatsens syfte är att granska hur en strukturerad form av kvalitetsarbete konstrueras, legitimeras och realiseras genom språket i olika policydokument, dvs. hur ett systematiskt kvalitetsarbete argumenteras och motiveras. Med ett socialkonstruktionistiskt synsätt och utifrån en diskursanalytisk ansats undersöks vilka ideologiska dilemman och subjektspositioner som förhandlas i talet om systematiskt kvalitetsarbete som diskursiv praktik. En framställning av systematiskt kvalitetsarbete som en definitiv nödvändighet för förskolans organisation framträder i det empiriska materialet genom att olika språkliga utsagor naturaliseras till vardagliga förgivettaganden. Retoriska argument balanserar flera ideologiska dilemman för att kunna etablera behovet av ständig dokumentation och granskning. Exempel på framträdande spänningar är auktoritet kontra demokrati, procedur kontra process och kunskap kontra värden. Behovet framhävs genom olika sanningsanspråk i en normeringsprocess med avsikt att gynna och bidra till en nyliberal marknadsanpassad välfärdism, vilken kan förstås som en konkurrenskraftig nations framtida bästa snarare än det enskilda barnets bästa i nuet. I detta kan urskiljas kvalitetssäkrad och kvalitetssäkrande förskolepersonal samt barn som kvalitetsdeklarerade lärandeprojekt.