Biokolsproduktion från släke : En studie om lämpligheten att producera biokol från gotländska alger och vattenlevande växter

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik; KTH/Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik

Författare: Inez Björnberg; Hanna Unsbo; [2019]

Nyckelord: Biochar; Beach-cast; Cadmium; Biokol; Släke; Kadmium;

Sammanfattning: Östersjön har flertalet regionala miljöproblem, exempelvis övergödning samt höga halter av tungmetaller vilka beror på mänsklig påverkan. På Gotland spolas det årligen upp stora mängder släke, alger och vattenlevande växter på stränderna, som idag inte nyttjas i större utsträckning. Denna rapport syftar att bedöma lämpligheten att använda det gotländska släket för produktion av biokol. Under denna studie har ett studiebesök till Gotland, flertalet intervjuer samt en litteraturstudie genomförts vilka lagt grund för beräkningar av energi- och materialbalanser kopplat till släkesbaserad biokolsproduktion. Släket har ett kadmiuminnehåll på cirka 0,9 mg/kg och består till 80 % av vatten, där vanligt förekommande arter är bland annat bandtång och kräkel. För beräkningar av energi- och materialbalanser nyttjades två olika förbehandlingsalternativ av släket, där alternativ A var en värmebehandling och alternativ B innefattar en kompostering samt avlsutande värmebehandling. Alternativ B är mer energieffektiv sett till energiförbrukning per kilo producerat biokol vilket var 14,5 MJ/kg jämfört med 29,8 MJ/kg. Det finns både för- och nackdelar med användning av släke för biokolsproduktion. Släke är en outnyttjad resurs som kan ingå i biokolsframställning, dock är processen energikrävande på grund av det höga vatteninnehållet i biomassan. Användningen av ett kadmiumrikt biokol är även problematiskt i och med risken för utlakning av denna tungmetall. Utifrån resultatet är det därmed svårt att bedöma lämpligheten av ett släkesbaserat biokol.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)