Kriminal(vårds?)politik : ”Det är inte bara polisen som ska ta kriminella ute i samhället, vad vi gör sen blir kanske än viktigare”

Sammanfattning: Uppsatsen syftade till att undersöka hur rådande beläggningssituation och olika kriminalpolitiska insatser har påverkat Kriminalvårdens arbete, hur förd kriminalpolitik har förhållit sig till Kriminalvårdens viktigaste mål att minska antalet återfall i brott samt hur detta kan påverka myndighetens framtida arbete. Detta genom fem semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdsinspektörer från olika anstalter, varpå kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultaten kopplades till tidigare forskning samt nyinstitutionell teori och rutinaktivitetsteorin. Med utgångspunkt i kriminalvårdsinspektörernas perspektiv framkom sammantaget att hårdare lagstiftning och utökade resurser till främst polisen - i enlighet med den kriminalpolitiska och mediala diskursen - har bidragit till Kriminalvårdens problematiska beläggningssituation. Detta då förd kriminalpolitik underlättade lagföring av fler personer, men Kriminalvården fick i sin tur inte tillräckliga resurser för att hantera dessa. Kriminalvårdens förutsättningar att hinna förse samtliga klienter med nödvändiga återfallsförebyggande insatser blev således begränsade. Majoriteten av kriminalvårdsinspektörerna uttryckte en oro över att Kriminalvården i framtiden ska präglas mer av förvaring än vård, vilket sannolikt skulle öka - snarare än minska - risken för återfall i brott.