”Nä men de bråkar inte, de leker!” : En kvalitativ studie om pedagogers syn och förhållningssätt till barns bråklekar i förskolan

Sammanfattning: Bråklek är en lek som väcker känslor och funderingar, inte minst hos pedagoger i förskolan. Detta har vi själva fått uppleva under våra verksamma år i förskolan och vi har uppmärksammat att många pedagoger känner sig osäkra när det kommer till hanteringen av bråklekar. Det här dilemmat och ämnets komplexitet är något som väckt vårt intresse. Tidigare studier inom ämnet undersöker främst pedagogernas hantering av bråklekar dock finns det begränsad forskning om hur pedagoger förhåller sig till bråklek i relation till lärande. Vårt syfte med studien är att undersöka pedagogers syn och förhållningssätt till barns bråklek i förskolan samt hur de hanterar dessa lekar i verksamheten. Vi vill också undersöka om bråklekar används som ett verktyg till lärande och i så fall på vilket sätt. För att besvara studiens syfte har vi utgått från tre frågeställningar varav två synliggör hur pedagoger ser på bråklekar och hur de förhåller sig till dessa samt en sista frågeställning för att få grepp om pedagogers syn på bråklekar ur ett lärandeperspektiv. För att genomföra studien har vi valt att använda oss av kvalitativ metod i form av intervjuer med förskolepedagoger. Vi har använt oss av ett relationellt synsätt och begreppen pedagogiska relationer, asymmetriskt förhållningssätt samt relationskompetens för att analysera resultatet. Resultatet visar att pedagoger ser en möjlighet till motoriskt och socialt lärande genom bråklekar, samtidigt upplever de att bråkleken lätt kan urarta vilket skapar en osäkerhet hos pedagogerna kring hanteringen. Därför menar pedagogerna att det är nödvändigt att vara aktivt närvarande i barns bråklek. Även vikten av att ha en relation till det enskilda barnet för att kunna tolka bråklekens innehåll är något som framträder i studiens resultat.