Stroke och stråk : planerade stråk för strokepatienter med implementering på Kungälvs sjukhus västra del

Sammanfattning: Idag är stroke den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning i Sverige (Socialstyrelsen 2018). Samtidigt går forskningen om rehabiliteringen av människor i utomhusmiljöer framåt. Att kombinera sjukvården med den kunskapen undersöks i den här uppsatsen. Arbetet syftar till att ta fram gestaltningsriktlinjer för hur stråk kan utformas på ett sjukhusområde för strokepatienter. De två första delarna av EBHDLA, Evidensbaserad hälsodesign för landskapsarkitektur (Gramkow et al. 2021) användes: evidensinsamling och programmering. Metodarbetet utfördes med hjälp av Lynch stadselement, intervju och åtta miljökvaliteterna (Grahn & Stigsdotter 2010). Arbetet är uppdelat i två steg där första delen, steg 1, teoretiskt undersöker hur en utformning skulle bidra till rehabiliteringen av strokepatienter samt framtagande av gestaltningsriktlinjer. I steg 2 implementeras dessa gestaltningsriktlinjer på ett befintligt sjukhusområde med hjälp av samma metoder som i steg 1. Arbetet resulterade i 11 gestaltningsriktlinjer: 1. Skapa tydlig identitet på olika områden 2. Öka orienterbarheten på sjukhusområdet 3. Skapa rum för reflektion 4. Stöd och räcken 5. Skapa möjlighet till utforskande 6. Välplanerade sittplatser för både vila och träning 7. Gröna volymer 8. Stråktillägg för ökad motorisk förmåga 9. Komma närmare befintligt vatten 10. Föreslå platser för rehabiliteringsträdgård och/eller utegym 11. Skapa landmärken Dessa punkter gick att implementera på Kungälvs sjukhus och redovisades i programplaner över områden i den västra delen av sjukhuset. Programplanen är ett resultat av de analysmetoden de åtta miljöerbjudandena och Lynch-stadselement. Dessa analysmetoder gav en överblick över de egenskaper och behov platsen har för att bidra till rehabiliteringen av strokepatienter. Där möjligheter fanns, förstärktes de med gestaltningsriktlinjerna och där behoven identifierades, kunde gestaltningsriktlinjerna bidra till ökat rehabiliterande värde. Landskapsarkitekturens roll i rehabiliteringsarbetet av strokepatienter bör studeras vidare och tvärvetenskapliga studier skulle bidra till ytterligare analyser och medicinskt underbyggda evidens. Intervjuer med strokepatienter och personal hade också gett en bredare bild av vad som praktikerna anser fungera och gynna rehabiliteringen.