Biträde för barn i tvister om vårdnad, boende och umgänge - Ett sätt att stärka barnets rättigheter?

Sammanfattning: Det finns olika möjligheter för barn att få komma till tals och det är domstolens skyldighet att se till att barnets åsikter kommer fram i målet. Barn kan för det första få komma till tals i en vårdnadsutredning eller innan snabbupplysningar sker av socialnämnden. För det andra kan barnet också komma till tals inför rätten. I praktiken har det funnits brister i hur tillämpningen av rätten att komma till tals har sett ut. I olika studier har det framkommit att det i många domar saknas ett barnperspektiv med individualiserade bedömningar om barnets bästa. I en del domar verkar inte heller domstolen ha förhållit sig till barnets åsikter och det visar på att det saknas en transparens i många domar. Det finns inte heller en garanti att barnets åsikter kommer fram, då det inte är obligatoriskt med en vårdnadsutredning eller att samtala med barnet inför snabbupplysningarna. Frågan om ett ombud har utretts tidigare men har avvisats av lagstiftaren. På Nya Zeeland har det funnits en möjlighet att utse ett ombud under lång tid och det har blivit det vanligaste sättet för barn att komma till tals. Sammanfattningsvis finns det både fördelar och nackdelar med att införa ett ombud för barn. En stor nackdel är att ett ombud skulle kosta mycket och kostnaden torde ligga på staten. Vidare skulle det innebära ytterligare en aktör i processen med liknande uppgifter, vilket kan förlänga och göra processen förvirrande. Samtidigt kan barnets ställning stärkas genom att barnets inflytande över tvisten förbättras. Barn kan också uppnå ett reellt deltagande och det är viktigt för att försäkra ett barnperspektiv i processen.