Staden som gruva : I fäders spår för framtids segrar

Sammanfattning: Naturens mineralresurser är till viss del utnyttjade och uttömda, och framtiden är osäker och omdebatterad. Ingen vet säkert exakt hur mycket metall som finns kvar i jordskorpan, hur mycket som går att utvinna eller hur länge resurserna kommer att räcka. Samtidigt har vi byggt in rena metallådror i våra städer i form av elkablar, telekablar och fjärrvärmerör. Många av dem används givetvis, men många är också uttjänta och urkopplade, och därmed tillgängliga för återvinning.Syftet med denna studie är att klarlägga hinder, drivkrafter och möjligheter för metallåtervinning av urkopplade infrasystem i mark inom lokala el-, tele- och fjärrvärmenät i Sverige. För att uppnå detta tillfrågades Sveriges tio största ägare av underjordiska lokala elnät om bl.a. sina rutiner för urkopplade ledningar och genomförda projekt där ledningar tagits upp. Samma bolag frågades även om sina respektive fjärrvärmenät. Utöver dessa ingick telenätägaren Skanova, kommuner med anknytning till de tillfrågade nätägarna, metallåtervinningsföretag, entreprenörer och myndigheter i studien. Dessutom gjordes en litteraturstudie på området metallåtervinning.De viktigaste drivkrafterna för upptagning och återvinning av urkopplade infrasystem i mark visade sig vara ekonomi, utrymmeskonflikt i ledningsgatorna, krav i form av lagar, avtal eller egen policy, samt risk för miljöpåverkan. Alla förutom utrymmeskonflikt kan dessutom, beroende på omständigheterna, vara hinder för återvinning. En viktig möjliggörande faktor är att ledningens läge är känt och att den inte riskerar att förväxlas med andra ledningar.I dag är det vanligt att ledningar ligger kvar i marken en tid efter att de tagits ur bruk. I de fall de tas upp sker det ofta i samband med andra grävarbeten längs ledningen. Miljörisker, utrymmeskonflikter och krav kan tvinga fram upptagning av en ledning, medan ekonomi, med nuvarande metallpriser, är mer av ett hinder. Om återvinning av ledningar i mark ska bli norm krävs det att lönsamheten ökar. Detta kan ske genom ökade metallpriser, användande av alternativa metoder för upptagning, ett bredare synsätt som tar hänsyn till att återvinning kan minska behovet av primära metallresurser, eller kanske subventionering av återvunnen metall. Hårdare lagstiftning skulle kunna tvinga fram ökad återvinning, men för att alla inblandade ska vara med på det är det bättre att låta marknadskrafterna styra och att det baseras på frivillighet.Om återvinningen av infrasystem i mark ska ökas måste det göras insatser på flera nivåer. Nya metoder, som utvecklas av fristående entreprenörer, kan göra återvinning mer lönsam. Nationella mål och riktlinjer bör tas fram av Naturvårdsverket för att vägleda nätägare och markägare. Om ekonomiska styrmedel behövs måste det beslutas om av Riksdagen. Branschorganisationer och länsstyrelser kan samordna arbetet bland sina medlemmar och inom sina regioner. Markägarna måste sedan komma överens med nätägarna om vad som är lämpligt och vad som fungerar för just deras områden.