Kroniska sår hos hund och katt : sårvårdsåtgärder, uppkomst och komplikationer

Sammanfattning: Sårvård är ett viktigt område för djursjukskötare då de har regelbunden patientkon-takt och ansvar för utförandet av sårvården. För att uppnå optimal sårvård är kunskap om allmän sårläkning, hur sårbedömning utförs samt sårvårdsåtgärder för olika typer av sår viktigt för en djursjukskötare. Fokus bör även vara på att skapa god compliance från djurägaren. Målet med optimal sårvård är att skapa bra förutsättningar för sårläkning, förebygga uppkomst av infektion, minska smärta hos djuret samt återfå ursprunglig funktion i vävnaden. Sår som inte visar tecken på läkning inom 3–6 veckor trots adekvat behandling definieras som kroniska eller svårläkta sår. Syftet med studien var att beskriva uppkomsten av och läkningsförloppet vid kroniska sår hos hund och katt samt behandlingsstrategier utifrån tillgänglig vetenskap-lig litteratur. Studien har även för avsikt att klargöra vilka sårvårdsåtgärder som används på Universitetsdjursjukhusets smådjursklinik i Uppsala (UDS) vid kroniska sår och huruvida det finns vetenskaplig evidens för sårvårdsåtgärderna. Inledningsvis gjordes en granskning av vetenskaplig litteratur inom området för att få en bakgrund till ämnet. En retrospektiv journalsökning UDS utfördes. Utifrån de-finitionen ”svårläkta sår som inte visat tecken på läkning inom 3–6 veckor trots sårvårdsåtgärder” valdes totalt fem patientfall ut och innefattade tre hundar och två katter. De parametrar som studerades var de sårvårdsåtgärder som vidtagits vid respektive fall, bakomliggande orsaker till det kroniska sårets uppkomst samt eventuella komplikationer som uppstod. Sårläkningsprocessen består av tre olika faser som är inflammationsfas, reparationsfas samt remodelleringsfas. Kroniska sår har en tendens att stanna i inflammat-ionsfasen. Stadierna i sårläkningen gynnas av olika typer av förband, därför är det viktigt att göra en ny bedömning vid varje såromläggning. Förbanden bör ha egen-skaper som förebygger infektion och skapar en fuktig sårmiljö för optimal sårläkning. Kroniska sår på hund och katt är ovanligt. Såren kan uppkomma var som helst på kroppen och kan associeras med främmande kroppar, neoplasi, lokala infektioner samt immunosuppression. Även metaboliska sjukdomar såsom diabetes mellitus och hypotyroidism kan leda till kroniska sår. Hög ålder och övervikt kan vara bidragande faktorer. Orsaken till ett kroniskt sårs fördröjda läkning är viktigt att fastställa för att kunna behandla såret på ett korrekt sätt. Journaltexterna visade på varierade sårvårdsåtgärder. De behandlingsstrategier som det hittades evidens för i litteraturen var vakuumterapi, sårgel (Hydrogel), hyd-rokolloidförband, antimikrobiellt förband (medicinsk manukahonung) samt icke vid-häftande skumförband (Allevyn). Vid kroniska sår som inte läker trots lämpliga be-handlingsåtgärder kan amputation eller avlivning vara nödvändigt.