Mellanhänders ansvar på nätet - En undersökning av förutsättningarna för vitesförbud mot internetleverantörer vid tredje mans upphovsrättsintrång

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att klargöra och analysera mellanhänders ansvar vid tredje mans upphovsrättsintrång. För att uppfylla syftet har frågeställningen som besvarats i uppsatsen varit vilka förutsättningar som gäller för att ett vitesförbud ska kunna meddelas mot en mellanhand, vid tredje mans upphovsrättsintrång. För att sätta syftet i ett bredare perspektiv har en annan frågeställning varit om regleringen kring mellanhänders ansvar vid tredje mans upphovsrättsintrång uppfyller kravet på rättssäkerhet. Resultatredovisningens ena del utgår alltså från en rättsdogmatisk metod, medan den andra delen utgår från ett rättssäkerhetsperspektiv, närmare bestämt utifrån Aleksander Peczeniks rättssäkerhetsbegrepp. Upphovsrättsintrång sker idag i mycket stor omfattning på internet. Under de senaste åren har EU-rättslig lagstiftning tillkommit i syfte att stärka skyddet av upphovsrätten. I denna uppsats har fokuserats på att redogöra för svensk rätt. Svensk immaterialrätt bygger till stor del på EU-rättslig lagstiftning och praxis. För att ett vitesförbud enligt 53 b § URL ska kunna meddelas mot en mellanhand, vid tredje mans upphovsrättsintrång, krävs att mellanhanden medverkar till upphovsrättsintrånget. Vidare krävs att vitesförbudet är proportionerligt samt ändamålsenligt och effektivt. Bestämmelsen om vitesförbud i 53 b § URL är ett resultat av implementeringen av InfoSoc-direktivet. Enligt förarbetsuttalanden innebär medverkansbegreppet i 53 b § URL att en part har medverkat i objektiv straffrättslig mening. Det finns inte mycket praxis beträffande medverkansbegreppets innebörd. 2017 kom ett rättsfall från PMÖD som ändrade det tidigare rättsläget som gällde enligt förarbetsuttalandena. Medverkansbegreppet har dock fortfarande ingen tydlig definition. PMÖDs uttalanden från detta rättsfall kan tolkas på olika sätt. Antingen har medverkansbegreppet givits en negativ definition genom PMÖDs konstaterande att definitionen enligt förarbetena inte längre gäller, eller så innebär det att medverkansansvaret numera är strikt. En annan tolkning är att begreppet medverkan både definieras negativt och som ett strikt ansvar. PMÖDs tolkning av medverkansbegreppet från 2017 års rättsfall har bekräftats i senare rättsfall från 2019. Medverkansbegreppet har en otydlig innebörd i dagens rättsläge och det gör att kravet på förutsebar rättstillämpning (formell rättssäkerhet) inte är uppfyllt. Blockeringsföreläggande och filtrering är exempel på hur ett vitesförbud kan utformas. I svensk praxis, som hänvisar till EUDs praxis, har konstaterats att rättigheter som berörs vid ett blockeringsföreläggande är upphovsrätt, näringsfrihet och informationsfrihet. Ett blockeringsföreläggande har bedömts vara proportionerligt när materialet som tillgängliggjorts via tredje man till störst del utgjorts av upphovsrättsligt skyddat material som otillåtet tillgängliggjorts. När risk för kränkning av informationsfriheten genom överblockering förelegat har ett blockeringsföreläggande inte ansetts vara proportionerligt. En sådan proportionalitetsbedömning balanserar alla intressenters grundläggande fri- och rättigheter på bäst sätt. Kravet på materiell rättssäkerhet kan ändå inte anses vara uppfyllt eftersom det i första hand bygger på att kravet på förutsebar rättstillämpning (formell rättssäkerhet) är uppfyllt, vilket det ej är. Ändamålsenlighet- och effektivitetsbedömningen utgör också en del av proportionalitetsbedömningen. Vitesförbud mot en mellanhand har bedömts vara ändamålsenligt när den egentlige intrångsgörarens verksamhet har syftat till att sprida upphovsrättsligt skyddad material, eftersom en sådan aktör ofta vill vara otillgänglig. Man har i bland annat ovannämnda rättsfall från 2017 konstaterat att ett blockeringsföreläggande visserligen är förhållandevis enkelt att kringgå. Den omständigheten att ett blockeringsföreläggande försvårar tillgången av det upphovsrättsligt skyddade materialet gör dock att kravet på effektivitet uppfylls. Jag anser inte att ett blockeringsföreläggande utgör en effektiv sanktion, med tanke på att det är såpass enkelt att kringgå. Detta anser jag inte vara ett problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv, utan det handlar mer om att det inte finns tekniska lösningar idag som är effektiva och samtidigt förenliga med grundläggande fri- och rättigheter, och som inte heller kräver en förändring av internets grundläggande struktur.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)