Tungmetaller i dagvattendammar : en jämförelse mellan beräknade och uppmätta årsmedelhalter i inkommande dagvatten

Sammanfattning: Dagvatten som rinner längs hårdgjorda ytor i stadsmiljöer kan föra med sig tungmetaller och andra föroreningar från ytorna. Vanligtvis transporteras det förorenade dagvattnet via led- ningsnäten till en recipient där det riskerar att förorena sjöar och vattendrag. För att minska risken för påverkan på recipienten kan dagvattnet ledas till dammar, där vissa föroreningar sedimenterar. Flödesproportionell vattenprovtagning är en vanlig metod vid mätning av för- oreningskoncentrationer i det inkommande vattnet. Metoden ger mätvärden som har en hög kvalitet, men är både dyr och tidskrävande. Som ett alternativ har metoder som beräknar årsmedelhalter i dagvatten lyfts upp. Syftet med den här studien var att undersöka hur väl två teoretiska metoder kan beräkna tungmetallhalter i inkommande dagvatten genom att jämföra beräkningsresultaten med flö- desproportionellt uppmätta halter. De teoretiska metoder som undersöktes var omräkning av sedimenthalt till medelhalt i inkommande vatten med Germans formel, samt schablonberäk- nad medelhalt i inkommande vatten utifrån markanvändning med programmet StormTac. I studien har beräknade årsmedelhalter för bly, koppar, krom, nickel och zink jämförts med uppmätta halter i fyra dagvattendammar. Resultaten visade att Germans formel beräk- nade medelhalter med högre precision än StormTac och hade lägre tendens till markant av- stickande beräkningsresultat. Beräkningsresultaten varierade för bägge metoderna mellan hög precision och låg precision. För att avgöra hur bra prediktionsförmågan är hos respektive metod har Nash-Sutcliffe effektivitetskoefficient (NSE) beräknats för respektive studerad tungmetall och metod. Analysen indikerar att ingen av metoderna har en bra prediktionsför- måga för samtliga metaller. NSE-värdena bedöms dock ha en stor osäkerhet och därav kan inte en slutsats enbart baseras på denna analys. Den slutliga bedömningen landar i att båda metoderna är användbara, men att lämpliga situationer att använda dessa i, i hög grad är beroende av hur noggranna medelhalter som efterfrågas. Sedimentens medelkoncentration av bly, koppar och kadmium har jämförts med miljö- kvalitetsnormer i de fyra dammarna. Koppar överskred gränsvärdena i tre av dammarna, vilket visar att det finns en risk att obehandlat dagvatten från dessa tillrinningsområden kan förorena recipienten med koppar. Bly och kadmium överskred inte miljökvalitetsnormerna i någon damm. För en av dammarna har även fluoranten, antracen och TBT jämförts med miljökvalitetsnormer. Resultatet visade att TBT överskred gränsvärdet.