Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar : en rättsvetenskaplig studie med inriktning på sanktionssystemet

Sammanfattning: Arbetsmiljö är något som berör i stort sett alla människor; att ha en bra, trygg och säker arbetsplats borde rimligen vara en självklarhet. I verkligheten ser det dock inte alltid ut så. Arbetssjukdomarna ökar, människor skadas regelbundet och varje år omkommer ca 50 personer i arbetsplatsolyckor. Statistik från Arbetsmiljöverket visar även att ett stort antal av Sveriges arbetsplatser brister i sitt arbetsmiljöar-bete. Härmed är det intressant att studera vilket ansvar arbetsgivaren åläggs beträffande arbetsmiljöfrågor och då utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv. Syftet med uppsatsen är att söka redogöra för gällande rätt vad gäller arbets-givarens och likställd med arbetsgivares rättsliga arbetsmiljöansvar och här med utgångspunkt i vilka möjliga sanktioner som finns att rikta mot denne i fall där den bryter mot arbetsmiljölagstiftningen. Här är det intressant att studera vem som kan åläggas sanktionerna, m a o om det är arbetsgivaren som juridisk person eller om det är arbetsgivaren som fysisk person mot vilken sanktionsmedlen riktas. Här är det även intressant att studera vilka rekvisit som uppställs för resp. sanktion samt hur sanktionerna kan utdömas. Uppsatsen upptar det svenska sanktionssystemet och dess konstruktion per den 1 januari 2012. Uppsatsen utgår från en traditionell rättsdogmatisk metod med utgångspunkt i Peczeniks definition, där författarna vill söka redogöra för gällande rätt eller de lega lata inom det valda ämnesområdet. Materialet utgörs således av författningar, förarbeten, rättspraxis och doktrin. I uppsatsen kommer författarna fram till att sanktionssystemet består av såväl ekonomiska som icke-ekonomiska sanktioner, men framförallt av ekonomiska sanktioner. Sanktionsmedlen utgörs av förbud eller föreläggande med eller utan vite, vilka beslutas av Arbetsmiljöverket. Tillsynsmyndigheten kan även försegla eller på annat stänga av anläggning, maskin e d hos arbetsgivaren och även rätta till fel hos arbetsgivaren som arbetsgivaren sedermera får bekosta själv. Arbetsgivaren i form av dess fysiska person kan, då den begår brott, utdömas straff i form av böter och fängelse men även andra brottspåföljder. Arbetsgivaren kan även åläggas att utge sanktionsavgift, särskild rättsverkan vid brott i form av företagsbot eller förverkande av egendom e d samt även i vissa fall tvingas erlägga skadestånd. I dessa fall riktas sanktionerna istället mot den juridiska personen och även gentemot fysisk person om den är enskild näringsidkare. Talan om utdömandet av sanktionerna skiljer sig åt. Förfaranden som kan bli aktuella är förvaltningsförfarande, ordinarie domstolsprocess vid allmän domstol, skiljeförfarande, talan enligt LRA samt summarisk process som exempelvis strafföreläggande och betalningsföreläggande. I uppsatsen kommer författarna fram till att det är viktigt att skilja på arbetsmiljöansvar och straffansvar. Arbetsmiljöansvaret utgörs av de skyldigheter som följer för arbetsgivare o d enligt arbetsmiljölagstiftningen och åläggs arbets-givaren som juridisk person. Straffansvaret aktualiseras istället först när överträd-else har skett av arbetsmiljöansvaret vilket då har föranlett brott. Då det svenska straffrättsliga systemet endast tillåter straffutdömande till fysiska personer skall sålunda en eller flera fysiska personer utkrävas ansvar för brott mot arbetsmiljö- 3 lagstiftningen. Straffansvaret kan utkrävas av arbetsgivaren själv eller någon av dess ställföreträdare. Många gånger föreligger problem att utreda vem som bär ansvaret i en speciell situation varvid en tydlig och uttrycklig delegeringsordning kan vara mycket viktig för att fastställa vart ansvaret ligger.