Att tala med dem som inte hör : En allmän litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Döva och hörselnedsatta personer möter hinder i möten med vården på grund av bristande hörsel. Tidigare forskning beskriver att döva och hörselnedsatta personer lätt accepterar det som vårdpersonal säger utan att ifrågasätta, eftersom de inte vill vara till besvär. Döva och hörselnedsatta personer upplever även att vårdpersonal inte har kunskapen eller resurserna som krävs för ett bra möte i vården. Syfte: Att skapa en översikt av vårdpersonals erfarenheter av mötet med döva och hörselnedsatta personer. Metod: Allmän litteraturöversikt med analys av artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Fyra olika teman presenteras som likheter och skillnader: Upplevelser av otillräcklighet till följd av bristande kommunikation; Behov av tolk och teckenspråk; Behov av icke-verbala kommunikationsmetoder samt Behov av förbättringar och utbildning. Slutsats: Vårdpersonal hade behov av utbildning om hur de skulle bemöta döva och hörselnedsatta samt lära sig teckenspråk. Att anlita tolk hade vårdpersonal erfarenheter av att vara den mest fördelaktiga metoden. Trots svårigheterna vårdpersonal upplevde med att inte ha något gemensamt språk, gjorde de sitt bästa och försökte sammanföra olika icke-verbala kommunikationsmetoder för att kommunikationen och mötet skulle bli positivt. Förhoppningsvis kan examensarbetet bidra med värdefull information till vårdpersonal i vården av döva och hörselnedsatta personer.