Riskerar barn att fara illa? - Om domstolens riskbedömning i mål om vårdnad, boende och umgänge

Sammanfattning: Samhället har ett intresse av att skydda barn från att komma till skada när de växer upp under farliga förhållanden. Barns exponering för våld och övergrepp kan få allvarliga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling. Bestämmelserna som reglerar vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken (1949:381). Barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som rör barn. Vid domstolens bedömning om vad som är till barnets bästa ska det fästas särskilt avseende vid risken för att barnet far illa och barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna. Dessa omständigheter ska väga lika tungt i bedömningen. I mål om vårdnad, boende och umgänge är det vanligt att det förekommer påståenden om att barn riskerar att fara illa med en förälder. För att en eventuell risk ska uteslutas måste en riskbedömning göras. Riskbedömningen har ett skyddssyfte och ger samhället en möjlighet att ta ansvar för barnets uppväxtförhållanden. Barn har rätt att växa upp med båda sina föräldrar och leva med sin familj. Riskbedömningen avgör emellertid när denna rättighet får begränsas i syfte att skydda barnet. Det finns inte någon standardiserad metod för hur bedömningen ska göras. I gällande rätt finner man få uttalanden om hur riskbedömningen går till och vilka kriterier som ska få betydelse. Det finns dock viss vägledning i förarbetena om vad som bör ingå i bedömningen. Domstolen har att konstatera om det finns en riskfaktor i barnets miljö och den grad av risk som riskfaktorn innebär för det enskilda barnet i framtiden. Riskbedömningen kan leda till att en förälder med våldsproblematik bedöms utgöra en risk för barnet. Om en risk kan konstateras bör risken väga tungt i helhetsbedömningen. När domstolen gör en slutlig bedömning av barnets bästa är samtliga omständigheter, som barnets bästa inbegriper, av stor vikt. Det finns inget tydligt svar på huruvida en konstaterad risk väger tyngre än de övriga omständigheterna i det enskilda fallet. I förarbetena och doktrinen förs en tolkning som innebär att risken att fara illa bör väga tyngre, än övriga omständigheter som barnet bästa inbegriper. Utifrån rättsfallen som uppsatsen har studerat finns det inte prejudikat på området efter 2006 års vårdnadsreform. Om en konkret risk väger tyngre än övriga omständigheter som barnets bästa inbegriper är därmed oklart.