Utformning av ett svenskt försvar mot fjärrstridsmedel av typen kryssningsrobotar och ballistiska robotar

Sammanfattning: I uppsatsen studeras hur ett svenskt försvar mot kryssningsrobotar och ballistiska robotar kan utformas.Uppsatsen konstaterar att en aktör med tillgång till kryssningsrobotar och ballistiska robotar har enfjärrbekämpningsförmåga till en förhållandevis låg kostnad. För att ytterligare förstärka sinfjärrstridspotential kan aktören förse dessa vapensystem med massförstörelseeffekt. Uppsatsen visar att ettframtida försvarskoncept mot det aktuella hotet är en kombination av offensiva och defensiva insatser. Föratt skydda nationen från insatser med massförstörelsevapen burna av en kryssningsrobot krävsvapensystem med långa räckvidder så att bekämpningen kan ske över hav eller obefolkade områden. Enbekämpad stridsdel med massförstörelsevapen kan resultera i ett restnedfall med förödande effekt. För attbekämpa ballistiska robotar krävs system med extrema prestanda. Bekämpningssystemen skall kunnamöta inkommande robotar med farter mellan 2500 till 5000 m/s. För att minimera restnedfallet från enmassförstörelsestridsspets krävs att den ballistiska roboten bekämpas i den yttre atmosfären.Trots de stora investeringarna i JAS 39-systemet kommer Sverige att sakna ett relevant försvar motkryssningsrobotar och ballistiska robotar. Uppsatsen bedömer att Sverige inte på egen hand kan bygga uppett försvar mot dessa vapen. De två huvudsakliga motiven till detta är ekonomin och behoven av ensamordnad insats om det finns risk för restnedfall vid en bekämpad massförstörelsestridsdel. Uppsatsenförordar ett internationellt samarbete för ett framtida svenskt försvar mot kryssningsrobotar och ballistiskarobotar. För att kunna skaffa sig en framtida förmåga krävs en omfattande kunskapsuppbyggnad inomlandet. Den nuvarande kunskapsnivån räcker inte ens för att fatta de inledande besluten för enövergripande inriktning.