Grönytefaktorn, ett verktyg för en grön och tät stad? : fallstudier av förtätningsprojekt i Malmö

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker grönytefaktorn som ett verktyg för att kontrollera andelen grönyta i förtätningsprojekt. Detta för att se om grönytefaktorn kan vara ett planeringsverktyg för att nå en grön men tät stad. Arbetet utgår från de fyra aspekterna att en hög grönytefaktor ger en bättre infiltration av dagvatten i marken, ett bättre mikroklimat, en högre biologisk mångfald samt en mer rekreativ miljö för de boende. Om så är fallet undersöks genom fallstudier. De omfattar förtätningsplaner i Malmö där grönytefaktor och exploateringstal är beräknade för situationen före och efter förtätningen har ägt rum. I Malmö har man sedan Bo01 arbetat med grönytefaktorn i kommunen och arbetet använder Malmö stads aktuella beräkningsprogram, Miljöbyggprogram Syd, som gäller för all kommunal mark. För att se vad Malmö stads krav på grönytefaktorn skulle resultera i, har hälften av fallstudierna undersökts vidare. De aktuella planerna har då ändrats så att de uppnår en grönytefaktor på 0,5. Tre förslag redovisas från tre olika synvinklar. Ett som är genomfört så snabbt och enkelt som möjligt, ett där den biologiska mångfalden är särskilt prioriterad och ett där de sociala värdena på gården lyfts fram. Resultatet visar på en variation mellan de olika fallstudierna där exploateringstal och grönytefaktorn inte visar ett uppenbart samband. En grön och tät stad är därmed möjlig men det innebär också att grönskan kommer att hamna till stora delar på väggar och tak, då dessa kategorier visade den tydligaste ökningen när grönytefaktorn höjdes. Fallstudierna visar också att en förtätning inte nödvändigtvis innebär en förlust av grönyta utan tvärtom, över lag har grönytefaktorn höjts mer än vad den har sänkts. Det beror på att det är flera verksamhetstomter som har gjorts om till bostadsplaner i dessa fallstudier. Fallstudierna visar även att flera planer har gröna gårdar även utan krav på grönytefaktorn men det finns också de som skulle få ett stort lyft om kommunen ställde högre krav på deras utemiljö. Arbetet visar därmed att det är positivt att ställa krav på bostadsgårdarna, även om grönytefaktorn i sig inte garanterar en bättre utformning kan den höja ambitionen hos de som utför arbetet och därmed kvalitén på utemiljön. Studien visar att en hög grönytefaktor ökar mer genomsläppliga material och grönska på mark vilket bidrar till en fördröjning av dagvatten inom tomten och ett bättre mikroklimat. Det är däremot inte lika entydigt att grönytefaktorn höjer den biologiska mångfalden eller skapar en mer rekreativ miljö utan att ha tilläggsfaktorer som mer direkt styr utformningen mot dessa mål. Det är dock viktigt att följa upp resultatet av de projekt som utförs med grönytefaktorn för att utveckla verktyget i rätt riktning. För att inte grönytefaktorn skall bli något som endast försvarar de ekologiska intressena på bostadsgården är det av betydelse att också lyfta fram mål för hur det skall gynna de boende och användarna av bostadsgården.